Picknick
Idag traskade vi till Gränby och shoppade lite. Mamsen fick sig ett par nya skor och en ny kavaj. Så less på att rota fram alla gamla kläder som inte alls sitter som de ska längre.
På vägen hem köpte vi med oss lite krubb och satte oss på gräset under några träd och njöt av det fina vädret.
Kvällen sprenderades hos Almis mormor. Spelade kort och mös för hela slanten.
Är trött men tvekar på om jag vågar lägga mig i sovrummet. Tyst och mörkt. Jag är fasiken skiträdd.
Framtida scenario:
Almis: Mamma... det är monster i garderoben.
Jag: Ropa på pappa. Jag drar!
På vägen hem köpte vi med oss lite krubb och satte oss på gräset under några träd och njöt av det fina vädret.
Kvällen sprenderades hos Almis mormor. Spelade kort och mös för hela slanten.
Är trött men tvekar på om jag vågar lägga mig i sovrummet. Tyst och mörkt. Jag är fasiken skiträdd.
Framtida scenario:
Almis: Mamma... det är monster i garderoben.
Jag: Ropa på pappa. Jag drar!
Inge sill och nubbe, inge midsommarstång
Vi for många mil till Gräddö för att fira midsommar med Hjärtats släkt och halvsläkt och delsläkt och allt vad det heter.
Lilleman var glad och nöjd mest hela kvällen. Han vet hur han ska te sig bland folk, annat är det hemma.
Och det firades till tidig morgon.
Då Hjärtat jobbade på dagen missande vi allt vad traditionell midsommar heter.
Inge sill och nubbe, inge midsommarstång. Men ack så trevligt vi hade det.
Lilleman var glad och nöjd mest hela kvällen. Han vet hur han ska te sig bland folk, annat är det hemma.
Och det firades till tidig morgon.
Då Hjärtat jobbade på dagen missande vi allt vad traditionell midsommar heter.
Inge sill och nubbe, inge midsommarstång. Men ack så trevligt vi hade det.
Shape it up
Jajomensan, här var jag idag. Nu är det dags att börja trimma fläsket igen. När magen, rumpan och brösten är på samma nivå nere vid knäna, ja då är det dags att köra igång.
Hade precis börjat skymta mina efterlängtade magrutor, som jag jobbat hårt för, innan jag blev gravid. Så nu kändes det lite surt att vara tillbaka på gymmet, back on scratch, och lite till endå.
Hade god lust att fråga i kassan om det möjligtvis inte såldes tränings T-shirtar där det stog "precis fött barn". Eller skrika ut att jag var inte såhär klen förut, jag loooovar! Bara så att alla skulle veta, för dom skulle säkert bry sig... sådär jätte mycket...
2 km på 12.40. Fy! Man kan säga att jag har lite att jobba på just nu...
Sen traskade vi hem i underbart väder!
Förlossningsberättelse, dygn 1 av 3
4:e maj - BF +3
kl. 01.00
Precis när jag lägger ifrån mig telefonen och lägger mig tillrätta i sängen för att sova så kommer en väldig molande mensvärk. Det kom och gick lite. Det gjorde ont men jag försökte bortse det hela och tillslut somnade jag.
kl. 05.00
Sovit dryga 3 timmar men vaknade av att det var mer intensivt. Nu var det riktiga värkar. Ca 10 minuter mellan.
kl. 07.00
Värkarna börjar glesas ut, ca 20 minuter mellan. Nu börjar det göra riktigt ont. Och jag börjar tänka på andningen.
kl. 08.30
Hjärtat har åkt till jobbet. Jag upptäcker att pappret blir lite rosa när jag var på toa för att kissa. Nu fick jag hjärtklappning och blev skakis. This is it - nu har det börjat!
Ringer till förlossningen och rådfrågar. De ber mig höra av mig när värkarna kommer med 6 minuters-intervaller. Än så länge är de oregelbundna och hanterbara.
Ringer till syster som kommer över med käk och sällskapar.
kl. 13.30
Värkarna är riktigt smärtsamma men fortfarande hanterbara.
Blogginlägg:
Värkarna är fortfarande oregelbundna, 10 till 40 minuter mellan. Kan nog ta ett tag det här. Har fått i mig lite mat och syrran låg och kliade mig på fötterna i hopp om att jag skulle få slumra till i soffan ett tag. Gick inte. Spelade lite kort med pauser för värkar och nu ligger jag i soffan igen.
kl.15.30
Blogginlägg:
Vem hittade på skiten med att andas sig genom värkarna? Vänta lite så ska jag skjuta dig i benet så kan du försöka andas dig genom den smärtan. Jo men tjena! Längtar tills Hjärtat kommer hem... Min finaste.
kl.18.00
Nu var det riktigt svårt att hantera värkarna och jag låg svettig i min morgonrock på sängen. Hjärtat och syrran fick turas om att gnugga mig i svanken genom varje värk. Det var det enda som tycktes lindra. Prövade även att duscha utan resultat. Hjärtat försökte hjälpa mig med andningen men jag kved att det inte hjälpte! Grät på grund av smärtan och undrade hur f*n detta skulle sluta!?
Blogginlägg:
Nu har jag legat hemma med värkar i över 12 timmar. Äntligen (kan inte fatta att jag ens säger det) så har de ökat i intensitet och kommer allt tätare. Hjärtat får gnugga mig på ryggen genom varje värk. Nu vill jag bara att det kommer igång ordentligt så vi får åka in.
kl. 22.00
Nu var jag måttligt stressad och panikslagen över smärtan och tyckte att det absolut inte kunde vara meningen att en människa ska behöva uthärda något liknande utan smärtlindring! Låg i sängen och klockade värkarna. Att sitta eller stå var uteslutet. Hade inte ork att hålla kroppen uppe. Värkarna var fortfarande oregelbundna, omkring var 10-20:e minut. Ringde förlossningen och ville komma in, men icke sa nicke.
Blogginlägg:
Nu var det riktigt svårt att hantera värkarna och jag låg svettig i min morgonrock på sängen. Hjärtat och syrran fick turas om att gnugga mig i svanken genom varje värk. Det var det enda som tycktes lindra. Prövade även att duscha utan resultat. Hjärtat försökte hjälpa mig med andningen men jag kved att det inte hjälpte! Grät på grund av smärtan och undrade hur f*n detta skulle sluta!?
Blogginlägg:
Nu har jag legat hemma med värkar i över 12 timmar. Äntligen (kan inte fatta att jag ens säger det) så har de ökat i intensitet och kommer allt tätare. Hjärtat får gnugga mig på ryggen genom varje värk. Nu vill jag bara att det kommer igång ordentligt så vi får åka in.
kl. 22.00
Nu var jag måttligt stressad och panikslagen över smärtan och tyckte att det absolut inte kunde vara meningen att en människa ska behöva uthärda något liknande utan smärtlindring! Låg i sängen och klockade värkarna. Att sitta eller stå var uteslutet. Hade inte ork att hålla kroppen uppe. Värkarna var fortfarande oregelbundna, omkring var 10-20:e minut. Ringde förlossningen och ville komma in, men icke sa nicke.
Blogginlägg:
7 timmars sömn på två dygn. Och nu Snart 17 timmar med värkar. Hela jag håller på att gå under av utmattning. Bröt ihop totalt när förlossningen sa att de förmodligen bara skulle skicka hem mig om jag kom in nu. Hjärtat fick fortsätta samtalet medans jag grät och förbannade förlossningen. De sa att jag får hålla ut några timmar till för att sedan komma in för smärtlindring och lugnande så jag kan få sova.
Förlossningsberättelse, dygn 2 av 3
5:e maj - BF+4
kl. 01.30
Kommer in till förlossningen som avtalat. Har nu varit vaken nästan 1 dygn. Gör en CTG som visar på 1 värk / 20 min. Öppen 2 cm. Får bricanyl (mot kramp i livmodern), citodon (smärtstillande) och sömntablett och blir ombedd att åka hem och sova. Besvikna, trötta och less åker vi hem. Väl hemma, groggy på alla piller däckade jag snabbt.
kl. 08.30
Blogginlägg:
Var in till förlossningen i natt efter 1 dygn med fruktansvärda värkar. Barnmorskan sa att det var normalt och allt jag kunde svara var: normalt!? Det är ju fan helt sjukt!!
Dock är det inte lika smärtsamt för alla. Vissa kan komma in till förlossningen och vara öppna 7 cm utan att ha känt ett jota! Jag var öppen 2 cm vilket innebär att det är på gång, men inget anmärkningsvärt. Nu har jag sovit nästan 5 timmar och känner mig nästan lite bakis, sliten. Men ack vilken dröm det var att få sova!! Så nu är vi inne på dag nummer 2 och värkarna har inte riktigt kommit igång igen. Dom är nog lite loj efter allt smärtstillande. Jag låter Hjärtat fortsätta sova. Om jag ska orka behöver jag en utvilad sambo som stöd. Inte visste jag att det kunde vara såhär långdraget ...skjut mig...
kl. 09.00-18.30
Är hemma under dagen och varvar sängen, soffan och duschen. Värkarna kommer tätare och blir bara svårare och svårare att ta sig igenom. Hjärtat är hemma från jobbet och får gnugga mig i svanken, som förövrigt är alldeless röd och skinnflådd efter allt gnuggande. När kvällen närmar sig är jag helt slut och redo att kasta in handduken. Nu kan jag väl endå inte behöva vara hemma och lida längre!? Det här är människoplågeri! Nu åker vi in!
kl. 18.40
Kommer in till förlossningen. 1-2 värkar / 10 minuter. Fortfarande bara öppen 2 cm. Hoppas innerligt på att få stanna kvar då vi båda känner att det är jobbigt att vara hemma då värkarnas intensitet ökat kraftigt. Men...även denna gång blir vi hemskickade. Jag får med mig bricanyl, morfin och sömntablett för att åka hem och sova.
kl. 19.30
Jag kommer hem och tar mina piller som sagt. Förbereder mig för att sätta mig i badet och hoppas på att pillerna ska göra sitt snart. Men sen slår det till ordentligt. Går inte att jämföra med tidigare smärta! Nu var det inga värkar utan en konstant lång smärta som aldrig tog slut. Det tryckte på nedåt och strålade ut i ljumskarna. Jag stog på knä i badet och skrek medans tårarna sprutade. Ren, skär panik. Jag kunde inte röra mig och fick svårt att andas. Jag kom varken upp ur eller ner i badet. Det var som om kroppen låste sig. Vid det laget var Hjärtat lika panikslagen. Jag minns att han sa att nu åker vi in och jag skiter i vad dom säger, nu ska vi stanna, jag vägrar bli hemskickad igen!
kl. 20.00
Kommer in till förlossningen.
kl. 20.30
Äntligen blir vi inskrivna!
Behöver jag säga att morfinet och sömntabletten inte slog ut smärtorna?
Jag äter lite smörgåsar och dricker saftsoppa.
kl. 23.00
Vid det här laget har jag testat varma kuddar och akupunktur. Förstog inte varför de bara erbjöd massa skitgrejer och väntade på att de skulle dra fram de tunga artileriet. Vetekuddarna var som en fis i universum som jag bara slet av vid varje värk. Kom igen, jag ska föda barn och ni kommer med varma kuddar, todde det var ett skämt!Akupunkturen gjorde nog varken från eller till. Nu var det bra kämpigt. Nu jävlar gjorde det o n t! De släckte ner och Hjärtat somnade och även jag försökte sova. Kunde givetvis inte somna. Försökte ta mig genom varje värk så tyst och stilla som möjligt så att Hjärtat skulle få sova. (Skrattar lite åt den tanken idag. Han borde ju hållts vaken så han kunde lida med mig, givetvis.)
Förlossningsberättelse, dygn 3 av 3
6:e maj - BF +5
kl. 03.00
Jag gav upp med att kämpa mig genom varje värk utan att något hjälpte. Jag frågade vad mer de hade att erbjuda. Jag fick in TENS-apparaten. Drog på nästan max och sköterskan förundrades över att jag pallade. Menade på att det var få som klarade av det. Det lindrade en liten stund, men sen kändes det nästan lönlöst, men jag fortsatte kämpa.
kl. 04.00
Nu var det riktigt jobbigt. Grät och sa att TENSen inte hjälpte. Blev undersökt och var nu öppen 3 cm. Kunde för allt i världen inte förstå att efter all denna smärta i drygt 2 dygn och jag var bara öppen 3 cm! Det kunde inte vara möjligt! (för er icke insatta i barnafödande så är det 10 cm som gäller för krystning) De säger att jag ska testa att duscha. Går motvilligt med på det då det inte hjälpt något när jag var hemma.
kl. 05.30
Inne i duschen tar värkarna ordentlig fart igen och där blev vi inte långvariga. Jag kunde inte röra mig och jag kved i panik. Nu gjorde det äckligt ont. Kan dom bara ge mig den där jävla epiduralen nån gång! De erbjuder mig ny akupnktur på ryggen, benet och i ljumskarna. När vi kom till ljumskarna så hann de sätta 1 nål sen tyckte jag det gjorde så satans ont när hon satt den så jag struntade i resten. Eller struntade och struntade, jag hade så ont så jag helt enkelt slog bort hennes händer vid värkarna.
Jag minns fortfarande panikkänslan när jag kände att en värk var på gång. Jag spände hela kroppen och ville verkligen inte vara med längre.
Sen kom lustgasen in i bilden. Snälla låt den hjälpa, jag klarar inte mer!
Jag har hört folk som lovordat den och pratat om gratisfylla. Det här såg jag fram emot. Må hända att den klingade av värkarna något, mest för att jag konsentrerade mig på att andas rätt i masken. Men någon fylla blev det inte, snarare en lätt känsla av baksmälla. Men jag andades desperat på. Hjärtat påstår att jag blev lite groggy, men det var lindrigt.
Nu gjorde värkarna sitt och jag gick in i min egna bubbla av smärta.
kl. 08.00
Åter igen har jag varit vaken dryga ett dygn.
De förbereder mig för epiduralen. De sätter nål i handen och jag minns hur arg jag blev. Jag gastade i lustgasmasken och kunde inte förstå varför de bökade så länge. Det gjorde ju nästan ondare än själva värkarna. Kändes som de höll på att sprätta upp handryggen på mig. Och till råga på det så de stack mig 2 gånger innan de fick den på plats.
Läkaren kom en kort stund efter och skulle sätta epiduralen i ryggen. Nu hade jag så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag andades frenetiskt och skrek om vartannat i masken. Dennis höll i mina ben och jag kämpade som ett djur för att ligga blixtstilla genom varje värk medans läkaren satte nålen. Och jag lyckades. Läkaren prisade min prestation och menade att jag var en exemplarisk patient. Han brukar ofta få jaga runt för att få dit nålen, berättade han. Och oj så nöjd jag var! Inte gjorde det ont heller.
Bara minuter efter detta blev jag som en ny människa. Epiduralen fick effekt och jag kunde ligga och kolla på monitorn hur värkarna kom och jag kände ingenting! Jag var i himlen! Jag kunde prata, tänka och känna igen. Hjärtat berättar att jag nu log för första gången.
kl. 09.30
56½ timme efter första värk. Nu var jag öppen 6 cm och de tar hål på hinnorna. Jag får på mig Sveriges största blöja och de ber mig vara uppe och gå. Och då satte forsränningen igång. Det läckte genom blöjan och forsade längs benen ut på golvet. Hjärtat skulle vara duktig och torka upp men fick sig då en härlig skvätt på handen. Den minen glömmer jag inte. Han var fort inne på toaletten och skrubbade händerna med tvål. 4 blöjor tror jag att jag hann avverka. Och lilla Almis hade bajsat i fostervattnet.
kl. 10.00-15.00
De tappade mig på urin första gången nu. Något de sen fortsatte med under resten av tiden. Jag var livrädd och kunde inte slappna av då jag alltid fick en värk när jag skulle kissa, så tillslut vägrade jag helt enkelt
Epiduralen gjorde sitt och jag mådde så himla bra. Jag kunde vila, äta och konversera med Hjärtat. Men att jag nu var så klar innebar även att jag kunde tänka logiskt igen. Nu började jag bli sjukt nervös på det som komma skall. Jag var skakis och kallsvettig. Hur tusan får man ut ett barn genom det hålet? Det kommer göra fruktansvärt ont!? Jag dividerade fram och tillbaka med personalen om hur pass ont det skulle göra och hur nervös jag var. Jag vill inte längre.
Jag och Hjärtat var uppe och gick i korridoren. Jag satt på bollen och stog med gåbordet och gungade i flera timmar. Vid 13.30 var jag öppen 8 cm.
kl. 14.00
Nu var jag öppen 10 cm. Men lilla Almis hade en liten bit kvar att komma ner med huvudet.
kl. 15.30
Nu satte krysvärkarna igång. Fast jag kände ju knappt något. Vaddå ska jag börja nu? Ska han ut nu? Hur ska jag känna när jag ska trycka på? Hur trycker man? Eftersom epiduralen funkade så bra så var det svårt att känna när jag fick en värk. Jag kollade på monitorn och blundade för att känna efter ordentligt. Nu kommer det en värk, eller vänta, jag tror det ialla fall. Personalen kände på magen och bekräftade att jag hade en värk. Och då var det bara att krysta.
Det gick så bra. Det gjorde inte ens ont! Där emot spände det ganska rejält, milt uttryckt. Jag minns att jag sa: det känns som jag har en hel j*vla lastbil mellan benen!
kl. 16.00
63 timmar efter första värk och efter 19½ timme på förlossningen så kikade vår lilla son ut.
3560 g och 49 cm.
Jag grät och Hjärtats ögon var glansiga.
Han ser ut som en kines, och vilka långa fötter han har!
Trött och stolt pappa. Almis 3 timmar.
kl. 03.00
Jag gav upp med att kämpa mig genom varje värk utan att något hjälpte. Jag frågade vad mer de hade att erbjuda. Jag fick in TENS-apparaten. Drog på nästan max och sköterskan förundrades över att jag pallade. Menade på att det var få som klarade av det. Det lindrade en liten stund, men sen kändes det nästan lönlöst, men jag fortsatte kämpa.
kl. 04.00
Nu var det riktigt jobbigt. Grät och sa att TENSen inte hjälpte. Blev undersökt och var nu öppen 3 cm. Kunde för allt i världen inte förstå att efter all denna smärta i drygt 2 dygn och jag var bara öppen 3 cm! Det kunde inte vara möjligt! (för er icke insatta i barnafödande så är det 10 cm som gäller för krystning) De säger att jag ska testa att duscha. Går motvilligt med på det då det inte hjälpt något när jag var hemma.
kl. 05.30
Inne i duschen tar värkarna ordentlig fart igen och där blev vi inte långvariga. Jag kunde inte röra mig och jag kved i panik. Nu gjorde det äckligt ont. Kan dom bara ge mig den där jävla epiduralen nån gång! De erbjuder mig ny akupnktur på ryggen, benet och i ljumskarna. När vi kom till ljumskarna så hann de sätta 1 nål sen tyckte jag det gjorde så satans ont när hon satt den så jag struntade i resten. Eller struntade och struntade, jag hade så ont så jag helt enkelt slog bort hennes händer vid värkarna.
Jag minns fortfarande panikkänslan när jag kände att en värk var på gång. Jag spände hela kroppen och ville verkligen inte vara med längre.
Sen kom lustgasen in i bilden. Snälla låt den hjälpa, jag klarar inte mer!
Jag har hört folk som lovordat den och pratat om gratisfylla. Det här såg jag fram emot. Må hända att den klingade av värkarna något, mest för att jag konsentrerade mig på att andas rätt i masken. Men någon fylla blev det inte, snarare en lätt känsla av baksmälla. Men jag andades desperat på. Hjärtat påstår att jag blev lite groggy, men det var lindrigt.
Nu gjorde värkarna sitt och jag gick in i min egna bubbla av smärta.
kl. 08.00
Åter igen har jag varit vaken dryga ett dygn.
De förbereder mig för epiduralen. De sätter nål i handen och jag minns hur arg jag blev. Jag gastade i lustgasmasken och kunde inte förstå varför de bökade så länge. Det gjorde ju nästan ondare än själva värkarna. Kändes som de höll på att sprätta upp handryggen på mig. Och till råga på det så de stack mig 2 gånger innan de fick den på plats.
Läkaren kom en kort stund efter och skulle sätta epiduralen i ryggen. Nu hade jag så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag andades frenetiskt och skrek om vartannat i masken. Dennis höll i mina ben och jag kämpade som ett djur för att ligga blixtstilla genom varje värk medans läkaren satte nålen. Och jag lyckades. Läkaren prisade min prestation och menade att jag var en exemplarisk patient. Han brukar ofta få jaga runt för att få dit nålen, berättade han. Och oj så nöjd jag var! Inte gjorde det ont heller.
Bara minuter efter detta blev jag som en ny människa. Epiduralen fick effekt och jag kunde ligga och kolla på monitorn hur värkarna kom och jag kände ingenting! Jag var i himlen! Jag kunde prata, tänka och känna igen. Hjärtat berättar att jag nu log för första gången.
kl. 09.30
56½ timme efter första värk. Nu var jag öppen 6 cm och de tar hål på hinnorna. Jag får på mig Sveriges största blöja och de ber mig vara uppe och gå. Och då satte forsränningen igång. Det läckte genom blöjan och forsade längs benen ut på golvet. Hjärtat skulle vara duktig och torka upp men fick sig då en härlig skvätt på handen. Den minen glömmer jag inte. Han var fort inne på toaletten och skrubbade händerna med tvål. 4 blöjor tror jag att jag hann avverka. Och lilla Almis hade bajsat i fostervattnet.
kl. 10.00-15.00
De tappade mig på urin första gången nu. Något de sen fortsatte med under resten av tiden. Jag var livrädd och kunde inte slappna av då jag alltid fick en värk när jag skulle kissa, så tillslut vägrade jag helt enkelt
Epiduralen gjorde sitt och jag mådde så himla bra. Jag kunde vila, äta och konversera med Hjärtat. Men att jag nu var så klar innebar även att jag kunde tänka logiskt igen. Nu började jag bli sjukt nervös på det som komma skall. Jag var skakis och kallsvettig. Hur tusan får man ut ett barn genom det hålet? Det kommer göra fruktansvärt ont!? Jag dividerade fram och tillbaka med personalen om hur pass ont det skulle göra och hur nervös jag var. Jag vill inte längre.
Jag och Hjärtat var uppe och gick i korridoren. Jag satt på bollen och stog med gåbordet och gungade i flera timmar. Vid 13.30 var jag öppen 8 cm.
kl. 14.00
Nu var jag öppen 10 cm. Men lilla Almis hade en liten bit kvar att komma ner med huvudet.
kl. 15.30
Nu satte krysvärkarna igång. Fast jag kände ju knappt något. Vaddå ska jag börja nu? Ska han ut nu? Hur ska jag känna när jag ska trycka på? Hur trycker man? Eftersom epiduralen funkade så bra så var det svårt att känna när jag fick en värk. Jag kollade på monitorn och blundade för att känna efter ordentligt. Nu kommer det en värk, eller vänta, jag tror det ialla fall. Personalen kände på magen och bekräftade att jag hade en värk. Och då var det bara att krysta.
Det gick så bra. Det gjorde inte ens ont! Där emot spände det ganska rejält, milt uttryckt. Jag minns att jag sa: det känns som jag har en hel j*vla lastbil mellan benen!
kl. 16.00
63 timmar efter första värk och efter 19½ timme på förlossningen så kikade vår lilla son ut.
3560 g och 49 cm.
Jag grät och Hjärtats ögon var glansiga.
Han ser ut som en kines, och vilka långa fötter han har!
Trött och stolt pappa. Almis 3 timmar.
Okej, en hint
Plats: sängen
Tid: sänggående
Jag: Gud vad kallt det är!
Hjärtat: Ja, jag säger ju det.
Jag: Ska du inte värma din kvinna då?
Hjärtat: Varför då?
Okej, en hint:
1) det är kallt
2) jag är din kvinna
Svårare än så är det inte.
3 veckor innan det blev vi
Tid: sänggående
Jag: Gud vad kallt det är!
Hjärtat: Ja, jag säger ju det.
Jag: Ska du inte värma din kvinna då?
Hjärtat: Varför då?
Okej, en hint:
1) det är kallt
2) jag är din kvinna
Svårare än så är det inte.
3 veckor innan det blev vi
Gottegrisar
Nu är den färdig! I morgon ska jag låta er nyfikna själar gotta er i min förlossningsberättelse. Den är ganska mastig. Tre inlägg. Men som sagt, det tog sin tid. Plus att jag skrev den mycket för min egen del.
Så, för er som orkar, kika in i morgon igen. Då slår vi på stort.
Så, för er som orkar, kika in i morgon igen. Då slår vi på stort.
Då var jag sämst
På tal om gamla goda tider. Den här nötte jag frekvent när den var färsk. Och jag tycker fortfarande den är kalas. Och killen kan ju dansa, god damn it!!
En gång för länge sedan dansade jag med en kille på krogen. Och han kunde dansa, a la Chris Brown, och han var grym! Och hör och häpna, han var svensk! (Majoriteten av alla svenska killar är väldigt dåliga på att dansa. Baserat på statistiska undersökningar utförda av mig)
Har aldrig behövt bekymra mig över hur dåligt jag dansat, för killen har som regel alltid varit sämre. Men då. Jag kände mig så malplacerad, så sämst. Jag ville bara ursäkta mig för att springa iväg och hiva i mig några (minst 20 i följd) drinkar. Vad som helst, bara jag slapp skämmas över mina egna tafatta dansmoves. Min armar och ben ryckte i tama försök att höja mig till hans nivå. Jag var sämst. Stog där och sprattlade i skuggan av hans glans. Japp, då skämdes jag.
En gång för länge sedan dansade jag med en kille på krogen. Och han kunde dansa, a la Chris Brown, och han var grym! Och hör och häpna, han var svensk! (Majoriteten av alla svenska killar är väldigt dåliga på att dansa. Baserat på statistiska undersökningar utförda av mig)
Har aldrig behövt bekymra mig över hur dåligt jag dansat, för killen har som regel alltid varit sämre. Men då. Jag kände mig så malplacerad, så sämst. Jag ville bara ursäkta mig för att springa iväg och hiva i mig några (minst 20 i följd) drinkar. Vad som helst, bara jag slapp skämmas över mina egna tafatta dansmoves. Min armar och ben ryckte i tama försök att höja mig till hans nivå. Jag var sämst. Stog där och sprattlade i skuggan av hans glans. Japp, då skämdes jag.
Gamla goda tider
Idag är jag glad att jag tog så många bilder under graviditeten. Är verkligen skitkul att titta och tänka tillbaka.
Inte undra på att jag kände mig tjock och ful under graviditeten. Hahaha - jag var ju verkligen det!
Jag: Shit, jag tittar på en bild från vecka 35. Jag ser ju ut som en köttbulle i ansiktet!
Hjärtat: Ja
Jag: Vad sa du!?
Hjärtat: En fin köttbulle!
Jag: Mm! Tänkte väl.
Hjärtat undrar hur jag lyckades undgå den stora magen då han menar att den var väldigt stor.
Och jag som tyckte jag hade ganska liten mage. Trodde den var ganska "diskret". Snacka om skev kroppsuppfattning.
Vecka 35+0
Känner ni igen klänningen?
6 veckor efter Almis
Inte undra på att jag kände mig tjock och ful under graviditeten. Hahaha - jag var ju verkligen det!
Jag: Shit, jag tittar på en bild från vecka 35. Jag ser ju ut som en köttbulle i ansiktet!
Hjärtat: Ja
Jag: Vad sa du!?
Hjärtat: En fin köttbulle!
Jag: Mm! Tänkte väl.
Hjärtat undrar hur jag lyckades undgå den stora magen då han menar att den var väldigt stor.
Och jag som tyckte jag hade ganska liten mage. Trodde den var ganska "diskret". Snacka om skev kroppsuppfattning.
Vecka 35+0
Känner ni igen klänningen?
6 veckor efter Almis
Fröken doktor
Det var flera som reagerade på att Farbror Doktorn (Barnspecialistmottagningen på Samariterhemmet) inte skrev ut recept för att pricktestet var negativt. Även jag höjde på ögonbrynet då jag läst att det inte alltid visar sig på test när de är små.
Så idag träffade vi en annan läkare på BVC som tittade frågande på mig och undrade vem (underbetonat "vilken dumma jävel") har sagt att ni inte ska få det på recept för att testet var negativt?
För det första menade hon att man inte brukar göra pricktest på barn under 6 veckor, och för det andra behöver det inte alltid vara positivt utan att man får gå på symptomen i stället.
Då vi anser att utslagen blivit mycket bättre sen vi böt ersättning och att han kräks betydligt mindre så sa läkaren idag att hon gärna skrev ut det på recept till oss!
Tack tack tack!
Förra vägningen hade Almis gått upp 130g på 10 dagar. Väldigt klent. Nojigt. Sen efter det började vi med den nya ersättningen och nu hade lilleman gått upp 400 g på 10 dagar. Skönt. Läkaren trode det berodde på att han inte kräks upp allt som tidigare.
Här är gullet dryga 3 veckor och ser endå relativt bra ut i hyn!
4 veckor
Sen blev det bara värre och han blev torr och skorpig. Stackars lilla barn!
Idag är Almis 6½ vecka och väger 4700 g och är 56,5 cm
(Första månaden hade han växt 7 cm. Herre gud! Har dom inte växtvärk!?)
Så idag träffade vi en annan läkare på BVC som tittade frågande på mig och undrade vem (underbetonat "vilken dumma jävel") har sagt att ni inte ska få det på recept för att testet var negativt?
För det första menade hon att man inte brukar göra pricktest på barn under 6 veckor, och för det andra behöver det inte alltid vara positivt utan att man får gå på symptomen i stället.
Då vi anser att utslagen blivit mycket bättre sen vi böt ersättning och att han kräks betydligt mindre så sa läkaren idag att hon gärna skrev ut det på recept till oss!
Tack tack tack!
Förra vägningen hade Almis gått upp 130g på 10 dagar. Väldigt klent. Nojigt. Sen efter det började vi med den nya ersättningen och nu hade lilleman gått upp 400 g på 10 dagar. Skönt. Läkaren trode det berodde på att han inte kräks upp allt som tidigare.
Här är gullet dryga 3 veckor och ser endå relativt bra ut i hyn!
4 veckor
Sen blev det bara värre och han blev torr och skorpig. Stackars lilla barn!
Idag är Almis 6½ vecka och väger 4700 g och är 56,5 cm
(Första månaden hade han växt 7 cm. Herre gud! Har dom inte växtvärk!?)
Check this out
Check out my new toppluva!
Självaste Elin Kling blir nog avundsjuk på denna missmatch av färger och mönster.
På läkarbesöket förra veckan visade pricktestet inte på någon mjölkallergi. Känns så underligt då alla utslag blev bättre sen vi böt ersättning. Inget utslag på testet = ingen ersättningen på recept. Surt, då den kostar 231 spänn och räcker i 5 dagar. Dryga 1400 riksdaler i månaden! Har vi den på recept blir det halva priset. Men vad gör man inte..
Vi skulle fortsätta ge den mjölkfria och sen göra en provokation (ge den gamla ersättningen) på söndag för att se om han får några reaktioner.
Nu, BVC nästa och prata med en ny farbror doktor, väga och mäta.
Tjingeling!
Självaste Elin Kling blir nog avundsjuk på denna missmatch av färger och mönster.
På läkarbesöket förra veckan visade pricktestet inte på någon mjölkallergi. Känns så underligt då alla utslag blev bättre sen vi böt ersättning. Inget utslag på testet = ingen ersättningen på recept. Surt, då den kostar 231 spänn och räcker i 5 dagar. Dryga 1400 riksdaler i månaden! Har vi den på recept blir det halva priset. Men vad gör man inte..
Vi skulle fortsätta ge den mjölkfria och sen göra en provokation (ge den gamla ersättningen) på söndag för att se om han får några reaktioner.
Nu, BVC nästa och prata med en ny farbror doktor, väga och mäta.
Tjingeling!
Singular
Av åtta par örhängen, ser sex ut såhär. Singular.
Come oooon!
Och varför har jag sparat dessa? I hopp om att de andra ska få ben och springa hem igen från vart-än-de-nu-må-vara-mansland?
Efter denna upptäckt la jag tillbaka dom igen. Uppenbarligen tror jag på teorin att de ska kunna odla små ben...
Come oooon!
Och varför har jag sparat dessa? I hopp om att de andra ska få ben och springa hem igen från vart-än-de-nu-må-vara-mansland?
Efter denna upptäckt la jag tillbaka dom igen. Uppenbarligen tror jag på teorin att de ska kunna odla små ben...
Nån omgång bara
Inte skulle man kunna tro att denna söta lilla skit är bedrövlig just nu och inte vill någonting. Nada. Niet.
Kan det vara magen månne?
Efter föregående inlägg fick jag ett sms från Almis moster som löd: Vill du ha barnvakt så kan du få sova? :)
Tänk vad det lönar sig att vara storbloggerska. Man tackar, man tackar!
Så nu är syster (med andra hälft) här. Men nu vill jag ju givetvis inte sova när jag har så trevligt sällskap. Nån omgång kortspel så ska jag gå och snusa kudde sen. Nån omgång bara...
Föräldrafällan
Vi som varit så skonade, men i dag kom den. Som en käftsmäll, ett brev på posten, en blixt från klar himmel. Ja, ni fattar.
Ett trött Hjärta väcks av mig, klockan är 06.03, och hans Almis-pass har börjat. Lilleman gnäller och vill ha käk och ny blöja. Hjärtat suckar och stönar och muttrar något. Och ur detta mutter lyckades jag urskilja ett men jag jobbar ju faktiskt!
Vad hörde jag!?
Där och då: hade god lust att ringa på närmsta granne och be om att få låna den största jävla hammare du har för att sedan grymt och obarmhärtigt slå Hjärtat gul och blå!
Därefter utbröt några meningsskiljaktigheter, barnförbjudna och mindre väl valda ord från båda håll.
Nu: I natt = 3 timmars bruten sömn. Klarvaken och fortfarande lite bitter. Funderar på hurvida jag ska skita i detta och sedan porta färäldrafällan hemma hos oss.
Boven i dramat - sömnbrist.
Ett trött Hjärta väcks av mig, klockan är 06.03, och hans Almis-pass har börjat. Lilleman gnäller och vill ha käk och ny blöja. Hjärtat suckar och stönar och muttrar något. Och ur detta mutter lyckades jag urskilja ett men jag jobbar ju faktiskt!
Vad hörde jag!?
Där och då: hade god lust att ringa på närmsta granne och be om att få låna den största jävla hammare du har för att sedan grymt och obarmhärtigt slå Hjärtat gul och blå!
Därefter utbröt några meningsskiljaktigheter, barnförbjudna och mindre väl valda ord från båda håll.
Nu: I natt = 3 timmars bruten sömn. Klarvaken och fortfarande lite bitter. Funderar på hurvida jag ska skita i detta och sedan porta färäldrafällan hemma hos oss.
Boven i dramat - sömnbrist.
Hoppsan
Nyvaken efter en powernap med Almis. Sov 1½ timme. Vad hände? Nej men inte ska väl lilla jag som är ... Typ. Känns som ett mirakel.
Somnade med snus och tuggummi. Bara det talar för att jag inte brukar somna. Men den här gången var det min tur. Gud har hört min vädjan.
För att knyta ihop det hela så var födelsedagsfirandet trevlans!
Skulle ta ett kort på vårat fina diskställ med nappflaskor. Men hoppsan, där dök jag upp på bild också. Märkligt! Jag är en usel fotograf. Jag erkänner.
Urusel lögnare också för den delen:)
Nu ska jag styra upp lite här hemma. Hjärtat kommer från jobbet snart.
Somnade med snus och tuggummi. Bara det talar för att jag inte brukar somna. Men den här gången var det min tur. Gud har hört min vädjan.
För att knyta ihop det hela så var födelsedagsfirandet trevlans!
Skulle ta ett kort på vårat fina diskställ med nappflaskor. Men hoppsan, där dök jag upp på bild också. Märkligt! Jag är en usel fotograf. Jag erkänner.
Urusel lögnare också för den delen:)
Nu ska jag styra upp lite här hemma. Hjärtat kommer från jobbet snart.
heppåre
Nu tar jag med mig Lilleman och drar ut på landet för att fira Hjärtats lillasyster!
Heppåre!
Come again?
Svenska, norska, danska. Våtservetter. Ja, vi fattar!
Finska. Vad sa ru att det va, sa ru sa ru!?
Finska. Vad sa ru att det va, sa ru sa ru!?
Fredag (som om någon missat det)
Favorit i repris. Pirågbak hos RaraSara.
Saras gubbe fick smaka på livet som småbarnspappa i några timmar medans vi bakade i lugnt och ro.
Fast vem kan slita sig från våran charmknutte? Sara pausade och tog en matning.
Sedan traskade jag hem till mor och blev bjuden på tacos.
Säg någon svensk som inte äter Tacos var och varannan helg? Har nog blivit mer svenskt är mexikanskt. Infaller säkert under kategorin svensk husmanskost snart ska ni se.
Spenderade kvällens resterande timmar där med en gnällig Almis innan jag, gummistövlarna, lillskiten och min kasse med piråger begav oss hemmåt i den friska kvällsluften.
Hade jag haft bättre pjucks på fötterna så hade det nog blivit en långpromenix. Luften var så härlig. En sån där sommarkväll när asfalten precis börjat torka upp efter en dags regnande. Friskt.
Hämnd ljuva hämnd
I natt vid sänggåeende lutar jag mig över Hjärtats ansikte, med syfte att våran son sover, och säger schhh!
Jag var ganska ironisk då Hjärtat i princip bara andades, tyst som en mus.
I samma veva som jag just ska uttala detta läte så ser jag, som i slowmotion, hur Hjärtat formar sin lilla mun redo att motta en puss. Grovt missförstånd.
Jag skrattar: Du trodde du skulle få en puss men du får ingen.
Måttligt nöjd över min oplanerade fint.
En stund senare trycker Hjärtat in trynet mellan mig och min Iphone och formar sin lilla pussmun, jag är inte sämre utan snörper ihop läpparna redo för en ljuvlig puss.
Men då flinar han och säger: Schhh! Du trodde du skulle få en puss men du får ingen. Ha. Ha. Ha.
In your face. Han var så nöjd över sin hämnd.
Jag är mest nöjd över att det där är hans syn på hämnd. Ynkligt. Min framtid ser om inte annat väldigt smärtfri ut tillsammans med denna karl.
Jag älskar dig!
Jag var ganska ironisk då Hjärtat i princip bara andades, tyst som en mus.
I samma veva som jag just ska uttala detta läte så ser jag, som i slowmotion, hur Hjärtat formar sin lilla mun redo att motta en puss. Grovt missförstånd.
Jag skrattar: Du trodde du skulle få en puss men du får ingen.
Måttligt nöjd över min oplanerade fint.
En stund senare trycker Hjärtat in trynet mellan mig och min Iphone och formar sin lilla pussmun, jag är inte sämre utan snörper ihop läpparna redo för en ljuvlig puss.
Men då flinar han och säger: Schhh! Du trodde du skulle få en puss men du får ingen. Ha. Ha. Ha.
In your face. Han var så nöjd över sin hämnd.
Jag är mest nöjd över att det där är hans syn på hämnd. Ynkligt. Min framtid ser om inte annat väldigt smärtfri ut tillsammans med denna karl.
Jag älskar dig!
Göteborgs VS Marabou
Göteborgs var sega och goda med mycket choklad. Smakade lite hembakat.
Medans Marabou smakade som en torr gammal kaka som legat framme på farmors kakfat alldeless för länge.
Summan av kardemumman - Göteborgs vann, big time.
Vad tycker ni?
not my business
Man får hålla koll på småbarns armar. Dom är snabba som tusan. Idag plockade Almis åt sig en hel kundvagn full!
Trevligt med ett paket bindor mitt framför linsen. Och hawaiian tropic? Not my business, jag sa ju det, Almis ansvarar för allt innehåll i vagnen.
Trevligt med ett paket bindor mitt framför linsen. Och hawaiian tropic? Not my business, jag sa ju det, Almis ansvarar för allt innehåll i vagnen.
Dagens
Dagens Almis,
har hört att man måste vara propert klädd när man ska till doktorn.
Dagens morsa,
har pälsat på sig ordentligt. Jeans och tröja, är det för varmt för det idag?
Dagens farsa,
har inte kommit längre än såhär.
Hjärtat som är bekymrad över att jag alltid tar kort på honom i smyg. You´re up for a surprise darling!
Nu är det väckning av killarna, för att styra kosan mot farbror doktorn.
har hört att man måste vara propert klädd när man ska till doktorn.
Dagens morsa,
har pälsat på sig ordentligt. Jeans och tröja, är det för varmt för det idag?
Dagens farsa,
har inte kommit längre än såhär.
Hjärtat som är bekymrad över att jag alltid tar kort på honom i smyg. You´re up for a surprise darling!
Nu är det väckning av killarna, för att styra kosan mot farbror doktorn.
Tji fick vi
Idag har vi inte gjort annat än att tjivats med denna herre. Tidigare idag slutatde det hela med att jag la mig tillsammans i sängen med Almis, och John Blund besökte även honom tillslut.
Nu har "kvällsnattningen" som brukar infinna sig mellan 21.30 och 22.30 tagit betydligt längre tid än vad den brukar! Idag har han inte velat någonting.
Så efter att ha stått hukad över spjälsängen i 15 minuter för att peta i nappen och försöka få pli på de små händerna som hela tiden ska upp i ansiktet och slå ut den, så tänkte jag ta nappen och kasta ut skiten genom fönstret. Men upp med lilleman i stället och åter igen lägga oss tillsammans i sängen, face to face, och se om han möjligtvis ville ge med sig denna gång också.
Slutet gott, allting gott. Han ville ju bara sova tillsammans med mamma sin.
Men tji fick han. Sniken som jag är smyger jag sakta bort och bänkar mig i soffan när jag försäkrat mig om att han verkligen sover.
Verkar som om killarna får dela säng i natt, och jag får sova på soffan. Fan, tji fick jag.
Nu har "kvällsnattningen" som brukar infinna sig mellan 21.30 och 22.30 tagit betydligt längre tid än vad den brukar! Idag har han inte velat någonting.
Så efter att ha stått hukad över spjälsängen i 15 minuter för att peta i nappen och försöka få pli på de små händerna som hela tiden ska upp i ansiktet och slå ut den, så tänkte jag ta nappen och kasta ut skiten genom fönstret. Men upp med lilleman i stället och åter igen lägga oss tillsammans i sängen, face to face, och se om han möjligtvis ville ge med sig denna gång också.
Slutet gott, allting gott. Han ville ju bara sova tillsammans med mamma sin.
Men tji fick han. Sniken som jag är smyger jag sakta bort och bänkar mig i soffan när jag försäkrat mig om att han verkligen sover.
Verkar som om killarna får dela säng i natt, och jag får sova på soffan. Fan, tji fick jag.
Måndag tisdag onsdag
I måndags var det två sköna bönor från jobbet här. Med sig hade de fina blommor, en ny outfit till lillleman och fruktsallad. Gladast var nog mamma som fick sig lite gott i magen utan att lyfta ett finger. Det tackar vi för!
Och igår fortsatte besöken. Caroline med sin kula kom förbi. Dryga 4 veckor kvar för donnan, sen har Almis en lekkompis.
Vi gjorde oss ingen ansträngning, utan mjukisar och T-shirt för mammas del och en body för Almis. En body som lika snabbt åkte av efter kräk och kiss incidenter.
Idag har Almis inte gjort annat än att gnälla och jollrat lite imellan. Nu är mamma och pappa trötta. Hjärtat ska iväg på bio och jag ska bänka mig i soffan framför Livet på BB.
Här hemma lagades det mat för tredje gången sen Almis kom till världen. En bedrift om jag får säga det själv.
Imorgon ska vi med Almis till läkaren och se vad han säger om mjölkallergin.
Jag som hade tänkt ta mig till jobbet och hälsa på, men som så mycket annat så får det vänta.
Och igår fortsatte besöken. Caroline med sin kula kom förbi. Dryga 4 veckor kvar för donnan, sen har Almis en lekkompis.
Vi gjorde oss ingen ansträngning, utan mjukisar och T-shirt för mammas del och en body för Almis. En body som lika snabbt åkte av efter kräk och kiss incidenter.
Idag har Almis inte gjort annat än att gnälla och jollrat lite imellan. Nu är mamma och pappa trötta. Hjärtat ska iväg på bio och jag ska bänka mig i soffan framför Livet på BB.
Här hemma lagades det mat för tredje gången sen Almis kom till världen. En bedrift om jag får säga det själv.
Imorgon ska vi med Almis till läkaren och se vad han säger om mjölkallergin.
Jag som hade tänkt ta mig till jobbet och hälsa på, men som så mycket annat så får det vänta.
Ovanligt
Dra mig baklänges. Skulle vara ambitiös och skriva ett trevligt inlägg tidigare men, hör och häpna, mitt internet krånglar. Ovanligt. Nu känner jag att mitt abonemang hos 3 sjunger på sista refrängen. Jag har hela tiden betalat för skit som inte funkar. Tips på internet som faktiskt funkar, någon?
Just nu bloggar jag från Iphonen. Ni vet en sån där jätte modern, hightec mobil som ingen annan har..
Vi hörs av i morgon gott folk.
Just nu bloggar jag från Iphonen. Ni vet en sån där jätte modern, hightec mobil som ingen annan har..
Vi hörs av i morgon gott folk.
40+2
Kommer ni ihåg?
Vecka 40+2. Ca 12 timmar innan värkarna satte igång.
Vecka 40+2. Ca 12 timmar innan värkarna satte igång.
Lördag och söndag, kort och gott.
Lördagen blev kanon!
Vi åt på Tzatziki. Andra gången jag åt där. Och andra gången jag blev besviken. Både på mat och service. Enda pluset skulle vara mitt ljuvliga sällskap och läget. Annars blir det numera tummen ner för detta ställe.
Sedan kilade vi till skeppet och drack öl med trevligt sällskap. Sista timmen spenderades med favorittjejen på BJ, innan det bar av hemmåt. Riktigt grym kväll med andra ord!
Igår for vi till Hjärtats mormor och fikade tillsammans med svärmor och svärmoster. Sedan kom vi hem och stationerade oss i soffan resten av kvällen.
Nu ska jag försöka vila lite innan jag får besök.
Bara jag och Hjärtat
Vad händer med besöksstatistiken på helgen? Inte kan det väl möjligvis vara så att ni har bättre saker för er, såhär i sommarvärmen, än att sitt här och uggla? Det måste vara någon slags massinsjukning varje helg. Ja, så måste det vara.
Idag ska jag och Hjärtat ha lite egentid tillsammans. Almis ska övernatta hos mormor och moster för första gången. Skräckblandad förtjusning. Inte valet av Almis sovplats, för det råder ingen tvekan om att lilleman kommer bli saligt bortskämd idag. Han kommer må så gott.! Men det faktum att han inte är med oss kommer vara läskigt.
Vi må vara trötta, och hur jobbig han än må vara så är det ju så tomt och tyst utan våran älskade lillkille. Någonting kommer fattas oss ikväll.
Men jag ska verkligen försöka njuta av bara oss. Vi behöver det. Bara jag och Hjärtat.
Idag ska jag och Hjärtat ha lite egentid tillsammans. Almis ska övernatta hos mormor och moster för första gången. Skräckblandad förtjusning. Inte valet av Almis sovplats, för det råder ingen tvekan om att lilleman kommer bli saligt bortskämd idag. Han kommer må så gott.! Men det faktum att han inte är med oss kommer vara läskigt.
Vi må vara trötta, och hur jobbig han än må vara så är det ju så tomt och tyst utan våran älskade lillkille. Någonting kommer fattas oss ikväll.
Men jag ska verkligen försöka njuta av bara oss. Vi behöver det. Bara jag och Hjärtat.
Första månaden med Almis
Fy tusan! Jo ni hörde rätt, jag trotsar klyschorna som talar om total lycka och rosenröda dagar. Man ska tydligen vara totalt upprymd, full av lycka och känna att livet med ens har fått en mening. Tabu att ens tänka någonting annat, men det har varit skitjobbigt!
Babyblues
Varför är det ingen som har talat om det här!? Mödravårdscentralen, föräldrakursen, BB, barnavårdscentralen?
Gick hemma med sjuk ångest, deprimerad, hormonsvängningar, ingen matlust och grät. Utan att jag förstog varför. I 3 veckor! Kände mig lagom misslyckad som mamma. Jag ville bara kasta in handduken och ge upp. Kunde inte njuta av vår nya familjemedlem. Tvekade på mig själv, på allt, och kunde inte förstå att det var såhär man skulle må när man fått barn. Ska man inte vara lyckligast i världen då? Jag kanske inte var menad att bli mamma?
Idag mår jag bättre och kan njuta av det lilla miraklet, men jag har nog en liten bit kvar.
Amning
Amningen gav jag tillslut upp. Hemkommen från BB med en bröstpump och sönderkäkade bröstvårtor som behövde vila och läka. Men pumpningen blev bara ett stress och ångestmoment. Att hitta tid och ro när Almis vägrade vara någon annanstans än i famnen var kämpigt. Att veta att jag borde men inte hann. Jag pumpade så ofta jag kunde, kanske 2-3 gånger per dag i början sedan kunde det ibland gå någon dag.
Har varit väldigt sparsamt med mjölk hela tiden. Så när jag väl pumpade kändes det förgäves när det bara kom ynkliga droppar. Så tillsist bildades ingen ny mjölk eftersom pumpningen rann ut i sanden
Åkte även på mjölkstockning. Eftersom jag inte pumpade tillräckligt ofta. Brösten blev stenhårda och knöliga. Fick världens huvudvärk och feberfrossa.
Prövade på amningsnappen men då ville han inte riktigt. Han blev nog sur över att det inte kom någe käk på en gång som i flaskan. Så jag orkade inte bråka med en skrikande son för att försöka få till det.
Så efter dryga 2½ vecka gav jag helt enkelt upp.
Mat mat mat
Eftersom Almis är flaskbarn så skrev vi alltid upp när och hur mycket han käkade. Så vi såg att han fick i sig ordentligt. Plus att han skulle käka var tredje timme.
Men var tredje timme var inga hinder. Almis käkade varannan timme, ibland 1 gång i timmen, till och med en gång i halvtimmen. På natten kunde vi ha tur och då gick det 4 timmar innan vi väckte honom för käk.
Men vi lyckades ganska snabbt urskilja ett någorlunda mönster. Käk vid 20, 23, 03 och 05. Med diff på runt en timme. Och det här håller i sig ganska bra än, vid 5 veckors ålder. Där emot har förmiddagen och eftermiddagen en salig variation på mattider. Och då äter han också oftare. Fortfarande nåstan 1 gång i timmen när han är vaken.
Sen har lillkillen haft problem med magen. Stånkar, har ont och är gnällig. Efter att han började med magdroppar har det blivit mycket bättre, men fortfarande inte helt bra. Återstår att se om den nya ersättningen kan vara räddaren i nöden..
Sömn
Ja, vad ska man säga. Han är ju ingen tröttmössa precis. Eller trött är han nog, övertrött, men han vill inte sova, kommer inte till ro. Han vill vara med och se vad som händer. Inte ligga på rygg och stirra upp i taket.
Han sover som bäst, med glesast avbrott för mat mellan 21 och 05. Efter det är det för det mesta full rulle. Någon timme här och där. Såvida vi inte är ute och går eller åker bil. Då brukar han kunna sova ganska länge.
Om han fick sova i famnen varje gång, helst på axeln, hade han kanske sovit längre, men det går liksom inte. (Vi måste få gå på toa, diska och sterilisera nappflaskor, äta, sova vi också, koka vatten till mjölkersättningen, städa, tvätta, duscha, ja allt det där som man annars gör.)
Detta gjorde det även lite bökigt att ta sig utanför lägenheten. Jag drog mig för att gå ut då han som sagt skrek så fort man la ifrån sig honom.
Vi upptäckte att han helt enkelt inte ville sova själv, han ville sova på mamma eller pappa, och absolut inte på rygg. Helst skulle han nog sova på mage, men p.g.a plötslig spädbarnsdöd så har vi kompromissat. Så han har fått sova på sidan. En kompromiss som funkat bra.
Han sov mellan oss i sängen första veckan men sen fick han sova i sin spjälsäng. Peppar peppar kunde han sova i sin spjälsäng nattetid, efter att han somnat i famnen på en. Men dagtid gick inte. Och om man försökte smussla ner honom i sängen efter han somnat, vaknade han och blev skitsur och man fick börja om igen.
Så vi upptäckte bärsjalen, då fick vi händerna fria och Almis sov lugnt och nöjt.
Senaste veckan
Några dagar innan månadsdagen hände något, som över en natt. Han är vaken, glad och nöjd, jollrar och ler mellan matningarna längre stunder. Vi kan lägga ifrån oss honom när han somnat även dagtid (inte alla gånger, men många), OCH han kan till och med somna i sin egen säng. Förutsatt att han är riktigt mätt och nöjd. Och bara det känns som ett mirakel! Ett steg i rätt riktning.
Han tittar nyfiket och följer saker med blicken. Han gillar mobilen över skötbortdet och följer med när den dinglar. Och ibland när han får syn på mitt fula tryne kan han skjuta iväg ett stort leende. Håller man i honom så står han fint på benen och håller upp huvudet själv. Och när han var 2-3 veckor låg han på mage och lyfte huvudet och kikade runt. Tjurnacken vår!
Imse vimse spindel har även blivit väldigt uppskattad och han jollrar på bra när jag sjunger den med min ljuva stämma.
Ojoj, orkade ni ta er igenom denna köttiga bit text? Jag hade nog läst rubrikerna, tittat på bilderna och sen bläddrat vidare.
Men tänk så trevligt att gå tillbaka och läsa detta sen.
Babyblues
Varför är det ingen som har talat om det här!? Mödravårdscentralen, föräldrakursen, BB, barnavårdscentralen?
Gick hemma med sjuk ångest, deprimerad, hormonsvängningar, ingen matlust och grät. Utan att jag förstog varför. I 3 veckor! Kände mig lagom misslyckad som mamma. Jag ville bara kasta in handduken och ge upp. Kunde inte njuta av vår nya familjemedlem. Tvekade på mig själv, på allt, och kunde inte förstå att det var såhär man skulle må när man fått barn. Ska man inte vara lyckligast i världen då? Jag kanske inte var menad att bli mamma?
Idag mår jag bättre och kan njuta av det lilla miraklet, men jag har nog en liten bit kvar.
Amning
Amningen gav jag tillslut upp. Hemkommen från BB med en bröstpump och sönderkäkade bröstvårtor som behövde vila och läka. Men pumpningen blev bara ett stress och ångestmoment. Att hitta tid och ro när Almis vägrade vara någon annanstans än i famnen var kämpigt. Att veta att jag borde men inte hann. Jag pumpade så ofta jag kunde, kanske 2-3 gånger per dag i början sedan kunde det ibland gå någon dag.
Har varit väldigt sparsamt med mjölk hela tiden. Så när jag väl pumpade kändes det förgäves när det bara kom ynkliga droppar. Så tillsist bildades ingen ny mjölk eftersom pumpningen rann ut i sanden
Åkte även på mjölkstockning. Eftersom jag inte pumpade tillräckligt ofta. Brösten blev stenhårda och knöliga. Fick världens huvudvärk och feberfrossa.
Prövade på amningsnappen men då ville han inte riktigt. Han blev nog sur över att det inte kom någe käk på en gång som i flaskan. Så jag orkade inte bråka med en skrikande son för att försöka få till det.
Så efter dryga 2½ vecka gav jag helt enkelt upp.
Mat mat mat
Eftersom Almis är flaskbarn så skrev vi alltid upp när och hur mycket han käkade. Så vi såg att han fick i sig ordentligt. Plus att han skulle käka var tredje timme.
Men var tredje timme var inga hinder. Almis käkade varannan timme, ibland 1 gång i timmen, till och med en gång i halvtimmen. På natten kunde vi ha tur och då gick det 4 timmar innan vi väckte honom för käk.
Men vi lyckades ganska snabbt urskilja ett någorlunda mönster. Käk vid 20, 23, 03 och 05. Med diff på runt en timme. Och det här håller i sig ganska bra än, vid 5 veckors ålder. Där emot har förmiddagen och eftermiddagen en salig variation på mattider. Och då äter han också oftare. Fortfarande nåstan 1 gång i timmen när han är vaken.
Sen har lillkillen haft problem med magen. Stånkar, har ont och är gnällig. Efter att han började med magdroppar har det blivit mycket bättre, men fortfarande inte helt bra. Återstår att se om den nya ersättningen kan vara räddaren i nöden..
Sömn
Ja, vad ska man säga. Han är ju ingen tröttmössa precis. Eller trött är han nog, övertrött, men han vill inte sova, kommer inte till ro. Han vill vara med och se vad som händer. Inte ligga på rygg och stirra upp i taket.
Han sover som bäst, med glesast avbrott för mat mellan 21 och 05. Efter det är det för det mesta full rulle. Någon timme här och där. Såvida vi inte är ute och går eller åker bil. Då brukar han kunna sova ganska länge.
Om han fick sova i famnen varje gång, helst på axeln, hade han kanske sovit längre, men det går liksom inte. (Vi måste få gå på toa, diska och sterilisera nappflaskor, äta, sova vi också, koka vatten till mjölkersättningen, städa, tvätta, duscha, ja allt det där som man annars gör.)
Detta gjorde det även lite bökigt att ta sig utanför lägenheten. Jag drog mig för att gå ut då han som sagt skrek så fort man la ifrån sig honom.
Vi upptäckte att han helt enkelt inte ville sova själv, han ville sova på mamma eller pappa, och absolut inte på rygg. Helst skulle han nog sova på mage, men p.g.a plötslig spädbarnsdöd så har vi kompromissat. Så han har fått sova på sidan. En kompromiss som funkat bra.
Han sov mellan oss i sängen första veckan men sen fick han sova i sin spjälsäng. Peppar peppar kunde han sova i sin spjälsäng nattetid, efter att han somnat i famnen på en. Men dagtid gick inte. Och om man försökte smussla ner honom i sängen efter han somnat, vaknade han och blev skitsur och man fick börja om igen.
Så vi upptäckte bärsjalen, då fick vi händerna fria och Almis sov lugnt och nöjt.
Senaste veckan
Några dagar innan månadsdagen hände något, som över en natt. Han är vaken, glad och nöjd, jollrar och ler mellan matningarna längre stunder. Vi kan lägga ifrån oss honom när han somnat även dagtid (inte alla gånger, men många), OCH han kan till och med somna i sin egen säng. Förutsatt att han är riktigt mätt och nöjd. Och bara det känns som ett mirakel! Ett steg i rätt riktning.
Han tittar nyfiket och följer saker med blicken. Han gillar mobilen över skötbortdet och följer med när den dinglar. Och ibland när han får syn på mitt fula tryne kan han skjuta iväg ett stort leende. Håller man i honom så står han fint på benen och håller upp huvudet själv. Och när han var 2-3 veckor låg han på mage och lyfte huvudet och kikade runt. Tjurnacken vår!
Imse vimse spindel har även blivit väldigt uppskattad och han jollrar på bra när jag sjunger den med min ljuva stämma.
Ojoj, orkade ni ta er igenom denna köttiga bit text? Jag hade nog läst rubrikerna, tittat på bilderna och sen bläddrat vidare.
Men tänk så trevligt att gå tillbaka och läsa detta sen.
Arbetskraft sökes
Du som söker:
Vi söker dig som är målmedveten, punktlig och gillar att se resultat.
Arbetsbeskrivning:
Diska och sterilisera nappflaskor dagen i enda.
Lön:
Två, månadsvis, tacksamma päron.
Vi förbjuder kossan
Det började som väldigt många prickar i ansiktet. Sen spred de sig upp på hela huvudet. Det har ökats och minskats om vartannat och sköterskan på BVC sa hormonprickar först. Men nu har det blivit värre. Almis lilla ansikte, hals och huvud är nu fullt med prickar och skorpor. Röd och torr som fnöske. Lilleman har prickar på hela öronen och huvudet ser ut som en enda stor skorpa.
Så sköterskan kom in på min linje att det var en allergisk reaktion. Så idag började vi med ersättning utan komjölksprotein (urs vad dyrt!) och förhoppningsvis försvinner Almis acne-liknande hy och magbesvären kommer ge med sig.
Vi hoppas, hoppas att det är svaret och att vi sen får en gladare kille utan magont och med den babystjärtshy han faktiskt har.
Läkartid den 20:e och har den nya ersättningen funkat då så får vi den receptbelagd.
Första fikan på stan, sista dagen i maj.
Osminkad med en riktig mamma-frilla.
Så sköterskan kom in på min linje att det var en allergisk reaktion. Så idag började vi med ersättning utan komjölksprotein (urs vad dyrt!) och förhoppningsvis försvinner Almis acne-liknande hy och magbesvären kommer ge med sig.
Vi hoppas, hoppas att det är svaret och att vi sen får en gladare kille utan magont och med den babystjärtshy han faktiskt har.
Läkartid den 20:e och har den nya ersättningen funkat då så får vi den receptbelagd.
Första fikan på stan, sista dagen i maj.
Osminkad med en riktig mamma-frilla.
Imse vimse spindel
Något skev blid. Vår son är inte såhär oskarp och diffus, jag lovar. Men ack så charmig.
Men såhär glad blir dock lilleman när mamma sjunger imse vimse spindel. Och han sjunger gärna med och sprattlar takten med armar och ben. Det funkar enbart med imse vimse. Resterande visor utesluts.
Jag förstår inte tjusningen. Mammas, inte alls musikaliska stämma, och en ganska trist (och kort för den delen) visa.
Man skulle kunna säga att visan går på repeat.
Vi tackar RaraSara för dagens outfit! Kortärmat är det enda som funkar då jag tydligen lyckats föda fram en braskamin.
Men såhär glad blir dock lilleman när mamma sjunger imse vimse spindel. Och han sjunger gärna med och sprattlar takten med armar och ben. Det funkar enbart med imse vimse. Resterande visor utesluts.
Jag förstår inte tjusningen. Mammas, inte alls musikaliska stämma, och en ganska trist (och kort för den delen) visa.
Man skulle kunna säga att visan går på repeat.
Vi tackar RaraSara för dagens outfit! Kortärmat är det enda som funkar då jag tydligen lyckats föda fram en braskamin.
moster
Idag var Almis moster på besök. Vi tog oss en promenix till Gränby centrum. Tänkte jag skulle hitta mig ett par shorts. Med resår för att unvika lovehandles över kanten-effekten. Men hittade inga som föll mig i smaken.
Sen blev Almis lite bökig och då hade jag inte ro att gå och strosa. Men drog jag ner sufletten på vagnen så han fick ligga och stirra i taket så blev han lite gladare.
Nu ska jag vila lite på soffan medans moster gör jobbet.
Sen blev Almis lite bökig och då hade jag inte ro att gå och strosa. Men drog jag ner sufletten på vagnen så han fick ligga och stirra i taket så blev han lite gladare.
Nu ska jag vila lite på soffan medans moster gör jobbet.
Skatbo
Igår tog hushållets mor med sig hushållets fars kontokort och gick till frissan. Smart tycker jag!
Kletade dit lite ljust. Vägrar klippa mitt väldigt slitna skatbo och spröt till toppar. For what it´s worth, det måste ju bli långt någon gång. Snart. Typ idag. Tack!
Kletade dit lite ljust. Vägrar klippa mitt väldigt slitna skatbo och spröt till toppar. For what it´s worth, det måste ju bli långt någon gång. Snart. Typ idag. Tack!
Hittills
15.30 Blir väckt av Hjärtat efter min powernap. Almis ligger brevid i sängen och är grinolle. Vi går ut till soffan där vi sitter och snackar lite. Almis jollrar glatt men kommer sedan på att han är hungrig.
16.20 Käkar en skvätt
16.50 Somnar i famnen.
Jag lägger honom på soffan medans jag går på toa. Plockar undan lite i lägenheten och spritar av skötbordet och väggen. (Almis har en trevlig ovana att pinka rätt upp så fort mamma byter blöja.)
17.20 Lilleman vaknar så vi går och byter blöja.
17.35 Almis käkar lite och gnäller om vart annat. Förmodligen magont.
17.50 Sitter i soffan. Almis jollrar medans jag sjunger. Glad och nöjd.
18.10 Lägger honom ner på soffan. Han blir sur så, upp i mammas armar igen. Vi sjunger lite till och jollrar.
18.20 Börjar bli sur igen och bökar runt. Prövar med nappen men den vill han inte ha. Jag går och gör mer mat medans lilleman skriker för full hals i soffan.
18.30 Käkar lite till. Blir lite smågnällig så upp på axeln och dra en rap.
19.00 Vill inte ha mer mat, vill ligga i knät och snacka en stund i stället. Sedan tar han nappen och ligger tyst och kikar runt en stund.
19.15 Nej, nu vill herrn inte ligga ner längre. upp i famnen och vi går runt och vaggar lite. Ligger nöjt och tittar sig omkring.
19.20 Prövar att lägga ner honom i sängen. Det går bra en stund men sedan protesterar herrn igen. I med nappen och lillkillen blir lugn. Tappar sedan nappen ett par gånger och blir sur. Ligger och tittar sig omkring och bökar lite.
19.30 Prövar att ge lite mat i sängen.
19.45 Färdigkäkad och trött. Jag prövar att gå ut. Lilleman tappar nappen och gnäller. Går in och petar dit den igen. Går ut. Tappar nappen, gnäller. Petar dit nappen och går sen på toa. Tappar nappen, gnäller. Petar dit nappen och går sen och slänger in lite gammal mat till mig i micron.
20.00 Tar upp lilleman och tar med mig honom och min mat till soffan. Almis ligger några minuter tillfreds i soffan.
20.05 Gnäller. Upp i mammas knä. Funkar en stund sen blir det grinolle.
20.15 Går och byter blöja. Tillbaka till soffan med Lilleman i knät och försöker äta hängandes över Almis med en hand, samtidigt som jag försöker gunga gnällolle.
20.25 Har ätit upp min mat och tar med mig Almis som gnyr, upp och vaggar.
20.35 Somnar i famnen.
Lägger ner honom i sin säng. Där har han nu sovit sen dess.
Men nu är det någon som är vaken igen hör jag.
Ni på jobbet som sa att jag skulle plugga till Uska nu medans Almis var liten, för att bäbisar endå bara sover.
Mjo...
Hoppas allt är bra med er! Nu ska jag göra lite käk till Almis.
16.20 Käkar en skvätt
16.50 Somnar i famnen.
Jag lägger honom på soffan medans jag går på toa. Plockar undan lite i lägenheten och spritar av skötbordet och väggen. (Almis har en trevlig ovana att pinka rätt upp så fort mamma byter blöja.)
17.20 Lilleman vaknar så vi går och byter blöja.
17.35 Almis käkar lite och gnäller om vart annat. Förmodligen magont.
17.50 Sitter i soffan. Almis jollrar medans jag sjunger. Glad och nöjd.
18.10 Lägger honom ner på soffan. Han blir sur så, upp i mammas armar igen. Vi sjunger lite till och jollrar.
18.20 Börjar bli sur igen och bökar runt. Prövar med nappen men den vill han inte ha. Jag går och gör mer mat medans lilleman skriker för full hals i soffan.
18.30 Käkar lite till. Blir lite smågnällig så upp på axeln och dra en rap.
19.00 Vill inte ha mer mat, vill ligga i knät och snacka en stund i stället. Sedan tar han nappen och ligger tyst och kikar runt en stund.
19.15 Nej, nu vill herrn inte ligga ner längre. upp i famnen och vi går runt och vaggar lite. Ligger nöjt och tittar sig omkring.
19.20 Prövar att lägga ner honom i sängen. Det går bra en stund men sedan protesterar herrn igen. I med nappen och lillkillen blir lugn. Tappar sedan nappen ett par gånger och blir sur. Ligger och tittar sig omkring och bökar lite.
19.30 Prövar att ge lite mat i sängen.
19.45 Färdigkäkad och trött. Jag prövar att gå ut. Lilleman tappar nappen och gnäller. Går in och petar dit den igen. Går ut. Tappar nappen, gnäller. Petar dit nappen och går sen på toa. Tappar nappen, gnäller. Petar dit nappen och går sen och slänger in lite gammal mat till mig i micron.
20.00 Tar upp lilleman och tar med mig honom och min mat till soffan. Almis ligger några minuter tillfreds i soffan.
20.05 Gnäller. Upp i mammas knä. Funkar en stund sen blir det grinolle.
20.15 Går och byter blöja. Tillbaka till soffan med Lilleman i knät och försöker äta hängandes över Almis med en hand, samtidigt som jag försöker gunga gnällolle.
20.25 Har ätit upp min mat och tar med mig Almis som gnyr, upp och vaggar.
20.35 Somnar i famnen.
Lägger ner honom i sin säng. Där har han nu sovit sen dess.
Men nu är det någon som är vaken igen hör jag.
Ni på jobbet som sa att jag skulle plugga till Uska nu medans Almis var liten, för att bäbisar endå bara sover.
Mjo...
Hoppas allt är bra med er! Nu ska jag göra lite käk till Almis.
Full rulle
Det där inlägget får bli i morgon. Almis har haft ont i magen och Hjärtat jobbar natt så det har varit fullt upp. Dagens middagstips är brända popcorn och alldeless för utspädd saft. Mycket förändras när man fått barn. Men aldrig skulle jag nog dra paralellen middagspopcorn och nybliven mamma. Men idag slog det mig, popcorn och mammor går alldeless utmärkt ihop.
Morrn!
God morgon i stugan!
I natt blev det dryga 4 timmars sömn. Och tyvärr har det inget med Almis mat och-sov rutiner att göra, utan jag kan helt enkelt inte somna. Igår somnade jag inte förns på morgonkvisten.
Såhär har det varit från dag 1. Jag har vid en handfull tillfällen sovit på dagen när Almis slocknat. Jag kommer inte till ro. Känns nästan som om min kropp ställt in sig på att jag klarar mig på 4 timmars sömn.
Jag och Hjärtat hjälps åt under dagen och kvällen (förutsatt att han inte jobbar) men sedan har vi delat in det i natt och morgonpass. 00-06 och 06-12, så att vi båda får möjlighet att sova 6 timmar på raken. Men eftersom jag har svårt att somna och sedan även vaknar titt som tätt så har det nog inte förekommit någon 6timmars sömn för min del, medans Hjärtat sussar gott. Bittert!
Här hemma myser vi i soffan.
Och vet ni vad vi börjat lyckas med? Det här:
Vi kan lägga ifrån oss honom när han somnat, OCH han kan somna i sin säng. (Funkar långt ifrån alla gånger, men många). Mer om detta i senare inlägg..
I natt blev det dryga 4 timmars sömn. Och tyvärr har det inget med Almis mat och-sov rutiner att göra, utan jag kan helt enkelt inte somna. Igår somnade jag inte förns på morgonkvisten.
Såhär har det varit från dag 1. Jag har vid en handfull tillfällen sovit på dagen när Almis slocknat. Jag kommer inte till ro. Känns nästan som om min kropp ställt in sig på att jag klarar mig på 4 timmars sömn.
Jag och Hjärtat hjälps åt under dagen och kvällen (förutsatt att han inte jobbar) men sedan har vi delat in det i natt och morgonpass. 00-06 och 06-12, så att vi båda får möjlighet att sova 6 timmar på raken. Men eftersom jag har svårt att somna och sedan även vaknar titt som tätt så har det nog inte förekommit någon 6timmars sömn för min del, medans Hjärtat sussar gott. Bittert!
Här hemma myser vi i soffan.
Och vet ni vad vi börjat lyckas med? Det här:
Vi kan lägga ifrån oss honom när han somnat, OCH han kan somna i sin säng. (Funkar långt ifrån alla gånger, men många). Mer om detta i senare inlägg..
Grattis på månadsdagen Almis!
Det firade vi med lite Erik Saade live på stan med Hjärtats familj, långpromenad och lite mys med Almis mormor.
Herregud vilka fina killar jag har! SkallePär 1 och 2.
Imorgon kommer en liten sammanfattning på första månaden tillsammans med vår lilleman.
Herregud vilka fina killar jag har! SkallePär 1 och 2.
Imorgon kommer en liten sammanfattning på första månaden tillsammans med vår lilleman.
Tvillingbröder?
Rotade i fotolådan hemma hos mamma och hittade en bild på lillebror när han var bäbis.
Kanske svårt för er som bara sett Almis på bild, men de skulle kunna vara tvillingbröder!
Tråkigt nog fanns de inga bilder på mig förns jag var några månader gammal så kan ännu inte se om han är lik mig.
Förresten så är dag 1 av 3 på förlossningsberättelsen färdig. Jag håller er på halster ett tag till medans jag filar på resten av dagarna.
Kanske svårt för er som bara sett Almis på bild, men de skulle kunna vara tvillingbröder!
Tråkigt nog fanns de inga bilder på mig förns jag var några månader gammal så kan ännu inte se om han är lik mig.
Förresten så är dag 1 av 3 på förlossningsberättelsen färdig. Jag håller er på halster ett tag till medans jag filar på resten av dagarna.
Fredagssyssla
Somnade vid 3 snåret och 05.30 var det uppstigning för att trösta en lillkille med ont i magen. 06.20 bafann jag mig ute i tvättstugan.
Veckoförbrukning av kräkhanddukar. 27 st slutade räkningen på.
Snyggare än såhär blir man inte 7 på morgonen.
Här kommer man inte undan bara för att man är sjuk. Hjärtat fixar med sin beskärda del av tvätten med förvånansvärt gott mod.
Lilleman somnade tillslut..
Veckoförbrukning av kräkhanddukar. 27 st slutade räkningen på.
Snyggare än såhär blir man inte 7 på morgonen.
Här kommer man inte undan bara för att man är sjuk. Hjärtat fixar med sin beskärda del av tvätten med förvånansvärt gott mod.
Lilleman somnade tillslut..
Strike a pose Almis!
Denna herre har redan anammat fjortistrenden att mer ofta än sällan göra en oseriös grimas på bild. Snart dyker säkerligen det ökända peacetecknet upp. Eller kanske facebook-varianten som mamma kör med "hej-jag-tar-kort-på-mig-själv-framför-spegeln"
en början
Har tänk att jag ska börja fila på förlossningsberättelsen. Men med tanke på att det tog 63 timmar från första värk kommer det bli en hel roman. Och för mig med dåligt minne normalt, toppat med grotest smärta så blev det mest en lång dimma. Så jag får försöka ta hjälp av blogginlägg, förlossningsjournalen och Hjärtat. Kommer bli ett saligt pusslande. Men den har påbörjats i alla fall.
Griseknoen somnade efter många timmars kämpande. Och snart har han sovit 3 timmar. Jag håller mig vaken då jag har en känsla av att han vaknar för käk snart.
Det är ganska paradoxalt.
Tänk så man gnäller över att det lilla livet inte vill sova, ingenting tycks hjälpa den missnöjda parveln och tålamodet tryter. Men när han tillslut kommit till ro och somnat så vill man inget hellre än att väcka honom. Då plötsligt känns det så tomt och tråkigt och man saknar att pussa hans prickigt panna.
Märkligt fenomen.
E.T phone home
25 dagar gammal tjurnacke tränar.
Och här har vi lilla E.T. Slående likhet.
Fast jag måste nog erkänna att vår son är något fagrare att titta på.
Och här har vi lilla E.T. Slående likhet.
Fast jag måste nog erkänna att vår son är något fagrare att titta på.
Slut som artist
Igår firade vi lillebrors student! Så ljuvligt. 4 år sedan det var jag som stog där och nu var jag där och konkade runt en barnvagn. Häftigt hur livet kan förändras. Jag skulle bjussa på massa bilder men internet är så segt jämt och ständigt så jag hoppar det för nu.
Almis har varit lagom missnöjd idag, ingenting tycks behaga herrn. Nu checkar jag ut, slut som artist.
Almis har varit lagom missnöjd idag, ingenting tycks behaga herrn. Nu checkar jag ut, slut som artist.
