beccamedliten

Jag undrar hur Almis kommer se ut. Det är inget blivande mammor pratar om men alla har vi någon gång under graviditeten bävrat oss för tanken att få ett fult barn. Själv skiljer jag mig inte från någon annan och går till och från och håller tummarna för att jag inte ska få en såndär ful bebis.

Förutom att både jag och Dennis har små öron och gröna ögon så är vi varandras motsatser utseendemässigt.
Jag är lång, Dennis är kort. Jag är smal, Dennis är ganska grov. Jag bjuder på en minimal rumpa medans Dennis står för hockeyrumpan. Jag har korta ögonfransar, Dennis har långa. Jag är nästan svarthårig, Dennis är ljusbrun. Jag har tänder där det kan rymmas en köttbulle mellan varje, Dennis tänder är jämna och fina.

Han kan komma att se ut hur f*n som helst!

Men, om min mamma älskade mig trots Sveriges pott-frilla, trolltänder och gristryne, så kan det inte vara någon konst ;)



Tills vidare - hejudamig

Rebecca

Läser Matildas blogg om hur livet flyter på fint just nu. Med en vinst på 13000, en utlandsresa, möjligheten att köpa loss lägenheten för hundratusentals kronor billigare, då känner jag bara: Grattis, mitt liv är bajs, lust att byta för en stund!?

Lägenhet? Har letat alldeless för länge för att det ska kännas hoppfullt. Tar sån energi att vara inne på dussintals sidor per dag, skicka mail och intresseanmälningar, och hoppas på att nu kan det väl endå få vara våran tur, för att sen inse att neeehepp, inte denna gång heller! Någon som har ett gammalt ruttet förråd vi kan få bo i?

Min rygg håller på att pajar. Var till försäkringskassans kontor idag för att försöka få lite klarhet över hur jag ska gå till väga. Väntetiden var över 1 timme innan jag skulle få hjälp. Fick en kölapp och väntade bland folkmassan. Invandrare, människor med kryckor och mammor med barnvagn. Där stog vi, Uppsalas svarta får, utbölingar. Längst ner på samhällets stege och bad om hjälp. Kände mig illa till mods. Hade inte tid att vänta över 1 timme utan tog min onda rygg och åkte till jobbet.

Imorgon ska jag till läkaren och få ett utlåtande. Förhoppningsvis får jag ett intyg som duger. Känns lite som rysk roulett. Bara hoppas på att det går igenom. Litar inte riktigt på försäkringskassan.


Inte nog med det så frågar hjärtat om jag vill ha något att äta. Jo tack, jag är ganska hungrig. Blir erbjuden kokt korv (knäppkorv som det heter för mig), en riktig favorit! Knäppkorv med..... hamburgerbröd! Vafan, korvbröden är slut. Jag brukar prata om ödets ironi och det här kändes som ödets avslutande spark i skrevet. Mohaha, in your face Becca!


Känns som att bloggen börjat lite bittert. Men det är så läget är just nu helt enkelt, kort och gott, ganska bittert...


Tills vidare - uppdatering i morgon

Rebecca

Fick min dödsdom igår. Kändes i princip så. Kära Verner på Uppsala Naprapatklinik var jätte trevlig och kändes väldigt kompetent. Verner is the shit! Rekomenderas. Han kunde ge mig ett klart besked om vad som var vajsing med min rygg. Något som heter SI leden är irriterad. Tydligen inte helt ovanligt när man är gravid, ändock fanns det inget "botemedel". Det som kunde göras var att lindra smärtan med behandlingar. Fick restriktioner på att inte lyfta tungt, inte träna och inte sitta längre stunder. Han sa att jag skulle utgå från smärtan och göra det som kändes okej för ryggen. Det suger!

Jobbade igår kväll med allt detta i åtanke. Då slog det mig hur otroligt ryggbelastande jobb jag har. Kunde i princip inte göra något som inte gjorde ont. Och väl hemma efter jobbet mådde ryggen inte bra. Det suger!

Kaxig som jag har varit med planen att jobba nästan till beräknad födsel känner jag mig plötsligt väldigt ynklig.
Tveksam till hur detta kommer att gå. Ju mindre jag kan utföra mina arbetsuppgifter på jobbet, desto mer belastar jag mina kollegor. Känns inte riktigt rätt. Det suger!

Nu blir det till att känna efter ordentligt, se hur det fortskrider och prata med chefen. Bör fundera kring ev. omplacering, sjukskrivning respektive havandeskapspenning......Det suger!

Bild från davidaston.se


Tills vidare - Ja, det suger!

Rebecca

Proppen hörde av sig igår kväll och ville käka sushi idag. Yes! Om det inte hade verkat allt för skitso att skrika rakt ut, så hade jag gjort det. Det kändes som om jag behövde det efter skitdagen igår.
Och müslin blev bränd igår. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag grät lite inombords.

Nu drar jag och bullfabriken mot staden för sushi.




Tills vidare - bara början

Rebecca

Idag är en sån dag. En "sån där" dag. Allting känns bara skit. Gått i morgonrocken hela dagen och inte förflyttat mig annat än mellan sovrummet, toan och köket.
(Varit hemma från jobbet idag med, i förebyggande ryggsyfte. Tack och lov känns ryggen ganska bra idag.)

Som jag låg i sängen och förpestade, mitt redan bittra sinne, med allehanda negativa tankegångar fick jag mig en riktig karatespark från magen. Den kändes nästan lite grinig och det sved till lite i magen. Och jag tänkte något i stil med: Jaaaa, men vad tusan vill du!?

Då slog det mig. Pyret gav mig svar på tal. Sluta gnäll nu morsan, fy faan!
För sen blev det lugnt igen.  Som om han försökt somna och gjorde ett tappert försök att säga ifrån innan han vände sig om, la sig till rätta, och somnade.

Jag bestämde mig för att gå till skafferiet och göra lite hemmagjord müsli. Var länge sedan jag gjorde det sist. Ska ner till ICA och kompletera ingredienserna lite bara.. Återkommer med resultat.

Hjärtat är i huvudstaden på kurs med jobbet och kommer hem igen på torsdag eftermiddag....Som sagt, en "sån där" dag!


Tills vidare -  bättre dagar!

Rebecca