beccamedliten

..ni var många tappra själar som hänger kvar här i en väntan på uppdatering. En uppdatering om min otroligt spännande, roliga, äventyrliga och fullspäckade vardag. Nåja, något i den stilen.

Hörrni, jag har faktiskt inte bara suttit hemma och petat navelludd på senaste. Jag har googlat och googlat och åter igen googlat om hur man ska lyckas blogga från luren. Oteknisk som jag är, men relativt nöjd med min prestation, blev resultatet detta:

http://beccamedliten.wordpress.com

Inte alls lika trevlig layout (oh, där lät jag ju nästan snudd på tekniskt intelligent), men, men men men..förhoppningsvis väger innehållet (eventuellt?) och mina systemkamerabilder (Iphonebilder - same shit) upp!

Vi syns där hörrni!!!

Full rulle. Bloggen får lida när livet kommer imellan. Fullt upp som sagt. Senast har det varit massa förberedelser för Hjärtats födelsedag då vi hade öppet hus i vår lilla tvåa och partaj på kvällen. Idag tog jag med tvätten och drog till mamma, nog för att hon har en liten toppmatad tvättmaskin, men dryga nio maskiner tvättade jag. Säger en del om hur bra vi är på att tvätta. Tvättstugan som tillhör vårat område är måttligt ofräsch, och svårt att få en passande tvättid. Nog om det...

Funderar på att byta bloggportal. Eftersom det är smidigare för mig att blogga "on the go" och givetvis vill jag ju kunna lägga upp bilder. Alla vet vi att läsningen blir betydligt trevligare med bilder. På blogg.se går det inte att lägga upp bilder när man bloggar från telefonen. Trots bra påtryckningar från många bloggare så har det inte rört blogg.se i ryggen. Så ska klura lite på det. Tills livet inte tar upp all min tid får ni roa er med annat.

Vi skulle panta burkar idag.
Jag pillade in lasset med kladdiga burkar i maskinen.

Det är så trevligt när man trycker på knappen för att få lappen med slutresultatet. Jag hoppas lite i smyg varje gång att det blir mer än vad man lyckats huvudräkna ut själv.

Oh, 15 kronor, och jag som bara pantat 3 burkar, man tackar och bockar!

Så jag trcker på knappen och ut kommer lappen.
0.00 kr

Så dålig är jag inte på huvudräkning. Jag vet att jag lagt i massa burkar. Någon försöker lura mig. Jag ska ha mina pengar! Hejdar impulsen att lyfta på luren som tillkallar personal.

-Älskling, var det här importburkar?
- Ja jusst ja, det var det.





Framöver ska jag pantstrejka i förebyggande syfte att bli snuvad på konfekten vid mållinjen.

Jag och Almis satt och snackade. Sådär jättemysigt hade vi det.











men plötsligt...





..kände någon att han blev ytterst nödig. Och det knep i magen.





Tänk om man som vuxen skulle börja grina när det tryckte på där bak.

Det sitter en man på bussen och stortjuter
"Stackarn, han är säkert asbajsnödig, och han som har så långt kvar hem!" tänker vi då.

Almis 2:a månad utanför magen har varit väldigt splittrad.

I början av månaden var han väldigt kinkig och tycktes inte nöjd med någonting. Ont i magen och sällskapssjuk som heter duga. Bärsjalen funkar inte lika bra längre då han inte vill hänga i den för närhet som förr. Han blir nu sur i stället eftersom han då inte alls kan kolla sig omkring som han vill.

Vi bytte till den mjölkfria ersättningen och med ens började hans utslag i ansiktet försvinna och Almis magont försvann. Vi köpte salva mot skorvet på huvudet som även det försvann snabbt. Och vips så kunde vi smeka lillemans babylena kinder igen.


Glad lilleman trots utslag

Sömn
Han var som sagt väldigt kinkig i början och helt plötsligt gick det inte alls att lägga honom i sin spjälsäng längre, som vi tidigare var så tacksamma över. Utan då blev det återigen aktuellt att låta honom sova i sängen med oss. Och ligga brevid honom en stund tills han somnat.

Men, i takt med att den nya ersättningen introducerades och dryga 1 vecka innan Almis blev 2 månader tycktes han hitta någon slags rutin och sov i längre stunder både på dagen och natten. Sedan dess sover han i runda slängar 22-04, lite käk och sedan 04.30-06.30. Det är ofantligt skönt att veta att när han somnar på kvällen så sover han för natten. Han sover ganska mycket på förmiddagen också, men annars finns det inga rutiner på mat och- sovklockan.

Han gillar att man smeker honom över pannan när han ska sova och ler när han får syn på mamma och pappas nunor.

Internet är segt och blogg.se är skevt som vanligt.

 Helgen i Mora var kalas. Bokstavligt talat, det var ett riktigt kalas!
Har så mycket bilder och annat skoj att delge men känner inte att jag vill nöta 1 timme framför datorn (just nu) för att få upp 3 bilder.


Jag hade rikligt med sula under skorna på helgens galej och blev därmed längre är karl min. Vi passade på att käka upp varandra när tillfället gavs.




Lilleman var hemma hos mormor sin. Och nu har babyhullet kommit på våran kille, men fortfarande är han en riktig spinkis. Här fångandes den ljuva dubbelhakan på bild.


Hjärtats semester är slut och han återgår till jobbandet i morgon. Har en känsla av att det kommer spenderas mer tid på bloggandet framöver.


So long...

Jag lyckades sluta bita på naglarna under graviditeten. Och de har nog aldrig varit så fagra som då. Men när Almis kom till världen var det nog läskigt att ta i det lilla livet som det var, och med långa klor blev det än värre. Så på BB bet jag ner varenda åtkomliga bit.



Nu har jag lyckats spara ut några milimeter. Så jag traskade några hus bort till RaraSara som idag fixade till fördärvet.




Just nu sitter jag och nöter dessa lager av kemikalier mot tangentbordet. Hjärtat är på bio och jag passar på att snabbt uppdatera mig om allt nytt som hänt i världen på senaste. Ja, på facebook.com alltså.

Herre Gud, hittar inget tillfälle att sätta mig vid datorn. Vi flänger runt mest hela dagarna. Ingen lugn stund. Kolmården, tälta, sitta på uteservering, träffa släkt i Enköping, vara hos svärisarna, spela minigolf, fått besök av gamla vänner, åka och bada och på lördag drar vi till Mora. Trodde vi hade semester!? Men jag gillar't!

Åter igen befinner vi oss i Alunda hos svärisarna och i morgon i tidig otta bilar vi ner till kolmården. Almis sovtrend à la 21-04 har hållt i sig. Jag hoppas att den rullar på och om kanske inte allt för länge har det blivit 21-06, jag lever på hoppet.

Lilleman blev 2 månader i onsdags. Då var han 58,5 cm och vägde 5050g. Det är en lång och slank kille vi har. Om inte annat brås han på sin mors figur än så länge. Han sover och äter bra och har blivit en väldigt pratglad kille. Ett inlägg om andra månaden med Almis kommer.

Idag fick Almis någe ryck och skrek hysteriskt i 30 min. Skrek sig svettig och på bristningsgränsen till att nästan inte fåluft. Urs vad det svider i hjärtat när man inte vet vad som är fel, och tillslut blir man så orolig när inget hjälper att tankarna far iväg och desperat letar i minnet efter numret till barnakuten. Han somnade tillslut, helslut och totalt utslagen.
Nog om skitungen.

Det får bli massa bilder och trevlig uppdatering på söndag eller måndag. Nu ska jag njuta av familjelivet medans Hjärtat fortfarande har semester.
Trevlig helg kära befolkning!

Skulle du våga hoppa här uppefrån? 4e våningen, dryga 10 meter, rätt ner i asfalten?


Det var det som hände den här lilla råttan i onsdags natt.



Trots spärr lyckades hon ta sig genom Sveriges minsta glipa i fönstret, ut på fönsterbläcket, och på någe vänster ramla ner. In till Ultuna djursjukhus. Och råttan hade klarat sig utmärkt med endast ett litet skrubbsår i pannan!

Kan någon förklara för mig hur tusan det är möjligt!?

Doris mår kalasbra som vanligt och räds inte att åter igen sitta i fönstret och spana.
Konstig katt.

Åtta liv kvar då, I guess.
Men vi tackar gudarna för att hon mår bra!
Mirakel!

Den stora frågan - vad tusan har jag gjort dessa dagar då jag inte rört en fena här på bloggen?
Pass opp! Här kommer bildbomb.



Tog med mig lilleman och syster ut för parkhäng.








Spelade ännu mer kort hemma hos mamma, in på nattetimmarna.





Spelade minigolf med broder.



Vi sköljde ner min stora förlust med svenska gubbar och en kall.
Hjärtat och Johan mötte upp senare.

När vi skulle röra oss hemmåt visade det sig att jag (som förövrigt fick tillbaka mensen för en vecka sedan) hade blödit igenom shortsen.  Walk of shame? Japp, med broder bakom, Hjärtat framför och jag desperat dragandes i T-shirten så långt ner det bara gick. Tack gode gud bara en kort bit till bilen där Hjärtat parkerat.





Och älskade Almis slog rekord i sjusovning i natt. 21 - 04.15. Nästan 7,5 timme!! Sedan somnade han om 04.30 - 07.30. Slumra till igen 09.30 - 11.00. Sedan åter igen 15.20 -och han sover än. Vette tusan vad som hänt, men jag är glad över att lilleman får sova och likaså hans trötta föräldrar.

21-04 är en trend som gärna får hålla i sig för min del.

Jag tog mod till mig och traskade in i sovrummet efter förra inlägget. Nerver på helspänn. Mörkt. Hukar mig över Almis som sover i sin säng, lägger handen på hans bröst för att känna efter om han andades. I samma stund sprätter Lilleman till och jag, ja.. jag gjorde nog i byxan.
Notis till mig själv: försök aldrig smyga dig på ett barn.

Kan tillägga att Hjärtat då jobbade stängning och är därför inte hemma förns efter 2. Är han hemma är jag tack och lov ingen hare. Jag menar, då är det ju han som får jaga bort monstren ur garderoben.

Idag traskade vi till Gränby och shoppade lite. Mamsen fick sig ett par nya skor och en ny kavaj. Så less på att rota fram alla gamla kläder som inte alls sitter som de ska längre.

På vägen hem köpte vi med oss lite krubb och satte oss på gräset under några träd och njöt av det fina vädret.










Kvällen sprenderades hos Almis mormor. Spelade kort och mös för hela slanten.


Är trött men tvekar på om jag vågar lägga mig i sovrummet. Tyst och mörkt. Jag är fasiken skiträdd.

Framtida scenario:

Almis: Mamma... det är monster i garderoben.
Jag: Ropa på pappa. Jag drar!

Vi for många mil till Gräddö för att fira midsommar med Hjärtats släkt och halvsläkt och delsläkt och allt vad det heter.







Lilleman var glad och nöjd mest hela kvällen. Han vet hur han ska te sig bland folk, annat är det hemma.




Och det firades till tidig morgon.




Då Hjärtat jobbade på dagen missande vi allt vad traditionell midsommar heter.
Inge sill och nubbe, inge midsommarstång. Men ack så trevligt vi hade det.

Jajomensan, här var jag idag. Nu är det dags att börja trimma fläsket igen. När magen, rumpan och brösten är på samma nivå nere vid knäna, ja då är det dags att köra igång.

Hade precis börjat skymta mina efterlängtade magrutor, som jag jobbat hårt för, innan jag blev gravid. Så nu kändes det lite surt att vara tillbaka på gymmet, back on scratch, och lite till endå.

Hade god lust att fråga i kassan om det möjligtvis inte såldes tränings T-shirtar där det stog "precis fött barn". Eller skrika ut att jag var inte såhär klen förut, jag loooovar! Bara så att alla skulle veta, för dom skulle säkert bry sig... sådär jätte mycket... 

2 km på 12.40. Fy! Man kan säga att jag har lite att jobba på just nu...



Sen traskade vi hem i underbart väder!

Plats: sängen
Tid: sänggående


Jag: Gud vad kallt det är!
Hjärtat: Ja, jag säger ju det.
Jag: Ska du inte värma din kvinna då?
Hjärtat: Varför då?


Okej, en hint:
1) det är kallt
2) jag är din kvinna


Svårare än så är det inte.


3 veckor innan det blev vi

Nu är den färdig! I morgon ska jag låta er nyfikna själar gotta er i min förlossningsberättelse. Den är ganska mastig. Tre inlägg. Men som sagt, det tog sin tid. Plus att jag skrev den mycket för min egen del.


Så, för er som orkar, kika in i morgon igen. Då slår vi på stort.

På tal om gamla goda tider. Den här nötte jag frekvent när den var färsk. Och jag tycker fortfarande den är kalas. Och killen kan ju dansa, god damn it!!



En gång för länge sedan dansade jag med en kille på krogen. Och han kunde dansa, a la Chris Brown, och han var grym! Och hör och häpna, han var svensk! (Majoriteten av alla svenska killar är väldigt dåliga på att dansa. Baserat på statistiska undersökningar utförda av mig)

Har aldrig behövt bekymra mig över hur dåligt jag dansat, för killen har som regel alltid varit sämre. Men då. Jag kände mig så malplacerad, så sämst. Jag ville bara ursäkta mig för att springa iväg och hiva i mig några (minst 20 i följd) drinkar. Vad som helst, bara jag slapp skämmas över mina egna tafatta dansmoves. Min armar och ben ryckte i tama försök att höja mig till hans nivå. Jag var sämst. Stog där och sprattlade i skuggan av hans glans. Japp, då skämdes jag.

Idag är jag glad att jag tog så många bilder under graviditeten. Är verkligen skitkul att titta och tänka tillbaka.
Inte undra på att jag kände mig tjock och ful under graviditeten. Hahaha - jag var ju verkligen det!

Jag: Shit, jag tittar på en bild från vecka 35. Jag ser ju ut som en köttbulle i ansiktet!
Hjärtat: Ja
Jag: Vad sa du!?
Hjärtat: En fin köttbulle!
Jag: Mm! Tänkte väl.



Hjärtat undrar hur jag lyckades undgå den stora magen då han menar att den var väldigt stor.
Och jag som tyckte jag hade ganska liten mage. Trodde den var ganska "diskret". Snacka om skev kroppsuppfattning.

Vecka 35+0

Känner ni igen klänningen?


6 veckor efter Almis