En gång för några år sedan...

Jag och en kompis traskar genom stan, påväg hem efter en krognatt.
Från ingenstans kör en polisbil in till kanten och stannar framför oss.
Lite nyfikna stannar vi till, och ur kliver farbror konstapeln och går med bestämda steg fram mot oss. Sådär töntigt matcho som bara en polis kan se ut.

Han frågar var vi varit och var vi är påväg.
Jag blir lite fundersam, vad fan är det här? Rotar snabbt igenom minnesbanken och försöker minnas om jag kan ha gjort något olämpligt. Eller har jag sagt något till någon under kvällen?
Jag svarar att vi varit på krogen och är på väg hem för att sova.
Nu kunde jag skymta en liten bekymmersrynka i pannan och han var inte alls nöjd med mitt svar.

Han ber om min legitimation,  ursäktar sig, och går iväg till sin kollega i polisbilen.
Jag hör hur han rabblar upp mitt personnummer i polisradion.
Okej, jag är inte full. Så det kan inte vara därför. Har jag haft sönder något? Har jag stulit något. Nej nu börjar jag bli lite nojig. Kan för allt i världen inte förstå vad allt handlar om.

Efter en stund, som känts som en evighet, kommer farbror blå tillbaka. Lämnar besviket tillbaka mitt leg och säger att det är lugnt, vi kan gå, och önskade oss en fortsatt trevlig natt.

Med en lättnadens suck kunde jag inte gå utan att fråga vad saken gällde.
- Det är en tjej som rymt från psyket, och du matchade beskrivningen.



Tills vidare - man vet aldrig....

Rebecca





Bild:
http://www.arbetarskydd.se/incoming/article101016.ece/BINARY/w468/polisradio.jpg








Snabb uppdatering

Läkarintyget nämner som följer: bedömmer arbetsförmågan som helt nedsatt och besvären förvärras mycket tydligt av arbetet.
Lämnade detta till min chef och jobbade sista dagen igår.  Är sjukskriven till 1:a mars då jag ska ansöka om graviditetspenning (nästan samma sak som sjukskrivning) fram till beräknad födsel.

Tänk hur många gånger man tänkt hur skönt det skulle vara att slippa jobba men endå få pengar. Lite på skämt har man smakat på tanken att man kanske skulle kunna koka ihop något och bli sjukskriven. Slippa jobba men inkassera pengar endå - kittlande tanke. Men jag glömde nog bort den biten med att man måste vara sjuk. Och nu känns tanken inte lika kittlande längre.
Hade hellre haft en fungerande rygg och jobbat på.

Vad gör man om dagarna nu då? Tajmingen kommer lite tokigt också då hjärtat går upp i tid på jobbet från februari... Måste lägga upp en plan så inte alla dagar går in i varandra och bara blir en stor dimma. Tuppen på jobbet föreslog att jag skulle börja ta upp målningen lite mera. Kanske ska ta det i beaktning.

Imorgon blir det ett nytt försök hos försäkringskassan för att få lite svar på alla funderingar. Nu har jag åtminstonde tiden på min sida...


Tills vidare - återstår att se

Rebecca                           Bullen förra veckan. vecka 25+3

Ganska bittert

Läser Matildas blogg om hur livet flyter på fint just nu. Med en vinst på 13000, en utlandsresa, möjligheten att köpa loss lägenheten för hundratusentals kronor billigare, då känner jag bara: Grattis, mitt liv är bajs, lust att byta för en stund!?

Lägenhet? Har letat alldeless för länge för att det ska kännas hoppfullt. Tar sån energi att vara inne på dussintals sidor per dag, skicka mail och intresseanmälningar, och hoppas på att nu kan det väl endå få vara våran tur, för att sen inse att neeehepp, inte denna gång heller! Någon som har ett gammalt ruttet förråd vi kan få bo i?

Min rygg håller på att pajar. Var till försäkringskassans kontor idag för att försöka få lite klarhet över hur jag ska gå till väga. Väntetiden var över 1 timme innan jag skulle få hjälp. Fick en kölapp och väntade bland folkmassan. Invandrare, människor med kryckor och mammor med barnvagn. Där stog vi, Uppsalas svarta får, utbölingar. Längst ner på samhällets stege och bad om hjälp. Kände mig illa till mods. Hade inte tid att vänta över 1 timme utan tog min onda rygg och åkte till jobbet.

Imorgon ska jag till läkaren och få ett utlåtande. Förhoppningsvis får jag ett intyg som duger. Känns lite som rysk roulett. Bara hoppas på att det går igenom. Litar inte riktigt på försäkringskassan.


Inte nog med det så frågar hjärtat om jag vill ha något att äta. Jo tack, jag är ganska hungrig. Blir erbjuden kokt korv (knäppkorv som det heter för mig), en riktig favorit! Knäppkorv med..... hamburgerbröd! Vafan, korvbröden är slut. Jag brukar prata om ödets ironi och det här kändes som ödets avslutande spark i skrevet. Mohaha, in your face Becca!


Känns som att bloggen börjat lite bittert. Men det är så läget är just nu helt enkelt, kort och gott, ganska bittert...


Tills vidare - uppdatering i morgon

Rebecca


För er som, mot förmodan, missat det

För er som, mot förmodan, missat det så är jag gravid. Förvånansvärt nog är det fler än jag trodde. Kanske en påminnelse till mig själv om att hela världen faktiskt inte kretsar kring mig:)
Men jajomensan, jag är på smällen. (Hjärtat tycker inte om när jag uttrycker det så, han tycker det låter så hårt, men jag säger det med glimten i ögat)

Går in i vecka 26 idag. 98 dagar kvar eller 14 veckor eller 3,5 månad till beräknad födsel 1:a maj.
Och nyfikna som vi är ville vi givetvis veta vad våran lilla grisekno gömde mellan benen. Vi fick det svart på vitt, utan tvekan enligt barnmorskan.
Bildbevis nedan.



Graviditeten hittills har varit väldigt enkel. Det hederliga illamåendet fick jag (och hjärtat för den delen) leva med i lite mer än 2 månader. Men jag överlevde. Nu är det ryggen som strejkar. Trodde för allt i välrlden att jag skulle ha en komplikationsfri graviditet. Men icke då. Tänk så kaxig man kan vara. Eller heter det ung och dum?


Griseknoen denna vecka:
Nu är bebisen lite drygt 35 cm lång från topp till tå och väger strax över 800 gram. Ögonen kommer att börja öppnas kring den här tiden. Nu har bebisen mer tydliga sov- och vakenperioder.
Du som mamma har förmodligen gått upp mellan 7-10 kg. (Jo tack du, närmare 14!)


Tills vidare - ny vecka nya tag

Rebecca

Igår var det lördag

Medans övriga Uppsalabor förmodligen var ute och svängde de lurviga igår, stannade jag hemma med bullfabriken och tog det lugna gatan.

Hjärtat hämtade mig efter han jobbat klart så åkte vi och käka pizza på Kens. Har ätit där en gång tidigare och var inte alls tillfredsställd. Blev besviken likaså denna gång.

Det är skitigt med mat på borden och golvet. På panelen på väggen är det massa gamla rinningar från något som jag skulle tippa är Coca-cola. Dörren var uppställd med en sten och kunde inte stängas. Behöver jag säga att det är vinter ute!? Det drog iskallt.
Besticken är små och inte direkt utformade för att skära en pizza. Pizzasalladen smakar ren ättika. Bea-såsen (jag gillar som regel inte bea från pizzerior) smakade konstigare än vanligt. Den var nästan söt (!?).

Nej, detta hak får inte många tummar upp.
Hjärtat tycker att jag bara gnäller, men kom igen, en viss standard tycker jag man kan kräva....


Grabbarna grus fortsatte kvällen med Fifa och Monopol. Jag och syrran gjorde skålar av gamla LP skivor.




 








Tills vidare - fortsatt trevlig Ågren-söndag!

Rebecca


Det suger!

Fick min dödsdom igår. Kändes i princip så. Kära Verner på Uppsala Naprapatklinik var jätte trevlig och kändes väldigt kompetent. Verner is the shit! Rekomenderas. Han kunde ge mig ett klart besked om vad som var vajsing med min rygg. Något som heter SI leden är irriterad. Tydligen inte helt ovanligt när man är gravid, ändock fanns det inget "botemedel". Det som kunde göras var att lindra smärtan med behandlingar. Fick restriktioner på att inte lyfta tungt, inte träna och inte sitta längre stunder. Han sa att jag skulle utgå från smärtan och göra det som kändes okej för ryggen. Det suger!

Jobbade igår kväll med allt detta i åtanke. Då slog det mig hur otroligt ryggbelastande jobb jag har. Kunde i princip inte göra något som inte gjorde ont. Och väl hemma efter jobbet mådde ryggen inte bra. Det suger!

Kaxig som jag har varit med planen att jobba nästan till beräknad födsel känner jag mig plötsligt väldigt ynklig.
Tveksam till hur detta kommer att gå. Ju mindre jag kan utföra mina arbetsuppgifter på jobbet, desto mer belastar jag mina kollegor. Känns inte riktigt rätt. Det suger!

Nu blir det till att känna efter ordentligt, se hur det fortskrider och prata med chefen. Bör fundera kring ev. omplacering, sjukskrivning respektive havandeskapspenning......Det suger!

Bild från davidaston.se


Tills vidare - Ja, det suger!

Rebecca


Redo att bygga bo

Har man husdjur (läs katt eller hund) så vore det kontigt om man inte hade håriga kläder. Känns ganska logiskt. Men här hemma är det faktiskt ännu enklare, än mer logiskt.

Här hemma finns det 3 stycken pälsklädda fyrbentingar. För att bara nämna en av deras roligaste vardagssysslor så är det att ligga i varenda byrålåda/garderob som är öppen. Inte bara böka runt och nosa lite, utan näst intill bygga bo! De gräver ner sig sådär mysigt långt in bland alla kläder, och där ska de minsann ligga sen.
Tror de har en inbyggd radar. Så fort en byrålåda eller garderobsdörr öppnas så står de där, redo i högst grad.

Skulle rensa i min låda i dag. Vara lite hurtig och vika alla kläder som låg intyckta som små hopknycklade papperstussar. Jag vänder mig om och där står Doris och Selda på startlinjen. Redo att bygga bo.
Tålamodstestande...





Tills vidare - hårbollar

Rebecca

Jag och bullfabriken mot staden för sushi

Proppen hörde av sig igår kväll och ville käka sushi idag. Yes! Om det inte hade verkat allt för skitso att skrika rakt ut, så hade jag gjort det. Det kändes som om jag behövde det efter skitdagen igår.
Och müslin blev bränd igår. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag grät lite inombords.

Nu drar jag och bullfabriken mot staden för sushi.




Tills vidare - bara början

Rebecca


En "sån där" dag!

Idag är en sån dag. En "sån där" dag. Allting känns bara skit. Gått i morgonrocken hela dagen och inte förflyttat mig annat än mellan sovrummet, toan och köket.
(Varit hemma från jobbet idag med, i förebyggande ryggsyfte. Tack och lov känns ryggen ganska bra idag.)

Som jag låg i sängen och förpestade, mitt redan bittra sinne, med allehanda negativa tankegångar fick jag mig en riktig karatespark från magen. Den kändes nästan lite grinig och det sved till lite i magen. Och jag tänkte något i stil med: Jaaaa, men vad tusan vill du!?

Då slog det mig. Pyret gav mig svar på tal. Sluta gnäll nu morsan, fy faan!
För sen blev det lugnt igen.  Som om han försökt somna och gjorde ett tappert försök att säga ifrån innan han vände sig om, la sig till rätta, och somnade.

Jag bestämde mig för att gå till skafferiet och göra lite hemmagjord müsli. Var länge sedan jag gjorde det sist. Ska ner till ICA och kompletera ingredienserna lite bara.. Återkommer med resultat.

Hjärtat är i huvudstaden på kurs med jobbet och kommer hem igen på torsdag eftermiddag....Som sagt, en "sån där" dag!


Tills vidare -  bättre dagar!

Rebecca


Denna gång med heltäckande underkläder

Dagen innan hade jag svarat en gravid kompis, lite stolt och märkvärdigt sådär, att jag minsann mår så bra. Inga jobbiga gravidsymptom. Peppar peppar.
Ödets ironi slog tillbaka dagen efter.

Min rygg. Någonting är fel. Det gör så ont.
Åkte hem tidigare från jobbet. Gick till en naprapat som uteslöt foglossning och nerver. Lutade mer åt en inflamation/irritation.

Jusst efter besöket med lite kläm, knäck, bänd och tryck i ganska så osexiga ställningar så kändes det ganska bra. Denna ocharmiga gymnastik utfördes förövrigt i en förliten BH och spetstrosor som skärde in både fram och bak. Notis till mig själv: Bättre underkläder nästa gång för att undvika eventuell blottning!

Hon var lite förvånad över hur rörlig jag var. Hon trodde det kunde vara för att jag har dansat i mina dar. Det var en trevlig komplimang mitt i allt elände.
Men på kvällen och dagen efter gjorde det lika ont igen. Och i söndags kunde jag knappt gå.

Blev hänvisad till en sjukgymnast. Dröm och glöm. Blev uppsatt på väntelistan hos sjukgymnasten.
Jag undrade vad jag kunde göra eftersom jag behöver göra någonting NU.
Alternativet var att ringa runt till andra sjukgymnaster, som förmodligen skulle ha lika långa väntetider.

 Fick en tid i en mammagrupp 1:a februari där det var en sjukgymnast som kunde ge lite tips och råd. Det räcker inte. Jag ringde Uppsala naprapat och bad om en tid hos en annan av de anställda. Verner som jag hört gott om.

Så nu lägger jag mitt hopp och onda rygg i Verners händer... Denna gång med heltäckande underkläder som sitter på plats!



Tills vidare - Håll allt på plats
Rebecca

Det här är stort

Kanske är den här resan det modigaste jag gjort. 
Vad som än händer, hur det än går så trotsade vi oddsen och klyschorna.
Det här är stort, och än så länge har äventyret bara börjat...




Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0