en början
Har tänk att jag ska börja fila på förlossningsberättelsen. Men med tanke på att det tog 63 timmar från första värk kommer det bli en hel roman. Och för mig med dåligt minne normalt, toppat med grotest smärta så blev det mest en lång dimma. Så jag får försöka ta hjälp av blogginlägg, förlossningsjournalen och Hjärtat. Kommer bli ett saligt pusslande. Men den har påbörjats i alla fall.
Griseknoen somnade efter många timmars kämpande. Och snart har han sovit 3 timmar. Jag håller mig vaken då jag har en känsla av att han vaknar för käk snart.
Det är ganska paradoxalt.
Tänk så man gnäller över att det lilla livet inte vill sova, ingenting tycks hjälpa den missnöjda parveln och tålamodet tryter. Men när han tillslut kommit till ro och somnat så vill man inget hellre än att väcka honom. Då plötsligt känns det så tomt och tråkigt och man saknar att pussa hans prickigt panna.
Märkligt fenomen.
