Förlossningsberättelse, dygn 1 av 3
4:e maj - BF +3
kl. 01.00
Precis när jag lägger ifrån mig telefonen och lägger mig tillrätta i sängen för att sova så kommer en väldig molande mensvärk. Det kom och gick lite. Det gjorde ont men jag försökte bortse det hela och tillslut somnade jag.
kl. 05.00
Sovit dryga 3 timmar men vaknade av att det var mer intensivt. Nu var det riktiga värkar. Ca 10 minuter mellan.
kl. 07.00
Värkarna börjar glesas ut, ca 20 minuter mellan. Nu börjar det göra riktigt ont. Och jag börjar tänka på andningen.
kl. 08.30
Hjärtat har åkt till jobbet. Jag upptäcker att pappret blir lite rosa när jag var på toa för att kissa. Nu fick jag hjärtklappning och blev skakis. This is it - nu har det börjat!
Ringer till förlossningen och rådfrågar. De ber mig höra av mig när värkarna kommer med 6 minuters-intervaller. Än så länge är de oregelbundna och hanterbara.
Ringer till syster som kommer över med käk och sällskapar.
kl. 13.30
Värkarna är riktigt smärtsamma men fortfarande hanterbara.
Blogginlägg:
Värkarna är fortfarande oregelbundna, 10 till 40 minuter mellan. Kan nog ta ett tag det här. Har fått i mig lite mat och syrran låg och kliade mig på fötterna i hopp om att jag skulle få slumra till i soffan ett tag. Gick inte. Spelade lite kort med pauser för värkar och nu ligger jag i soffan igen.
kl.15.30
Blogginlägg:
Vem hittade på skiten med att andas sig genom värkarna? Vänta lite så ska jag skjuta dig i benet så kan du försöka andas dig genom den smärtan. Jo men tjena! Längtar tills Hjärtat kommer hem... Min finaste.
Nu var det riktigt svårt att hantera värkarna och jag låg svettig i min morgonrock på sängen. Hjärtat och syrran fick turas om att gnugga mig i svanken genom varje värk. Det var det enda som tycktes lindra. Prövade även att duscha utan resultat. Hjärtat försökte hjälpa mig med andningen men jag kved att det inte hjälpte! Grät på grund av smärtan och undrade hur f*n detta skulle sluta!?
Blogginlägg:
Nu har jag legat hemma med värkar i över 12 timmar. Äntligen (kan inte fatta att jag ens säger det) så har de ökat i intensitet och kommer allt tätare. Hjärtat får gnugga mig på ryggen genom varje värk. Nu vill jag bara att det kommer igång ordentligt så vi får åka in.
kl. 22.00
Nu var jag måttligt stressad och panikslagen över smärtan och tyckte att det absolut inte kunde vara meningen att en människa ska behöva uthärda något liknande utan smärtlindring! Låg i sängen och klockade värkarna. Att sitta eller stå var uteslutet. Hade inte ork att hålla kroppen uppe. Värkarna var fortfarande oregelbundna, omkring var 10-20:e minut. Ringde förlossningen och ville komma in, men icke sa nicke.
Blogginlägg:
