beccamedliten

Det var flera som reagerade på att Farbror Doktorn (Barnspecialistmottagningen på Samariterhemmet) inte skrev ut recept för att pricktestet var negativt.  Även jag höjde på ögonbrynet då jag läst att det inte alltid visar sig på test när de är små.

Så idag träffade vi en annan läkare på BVC som tittade frågande på mig och undrade vem (underbetonat "vilken dumma jävel") har sagt att ni inte ska få det på recept för att testet var negativt?
För det första menade hon att man inte brukar göra pricktest på barn under 6 veckor, och för det andra behöver det inte alltid vara positivt utan att man får gå på symptomen i stället.

Då vi anser att utslagen blivit mycket bättre sen vi böt ersättning och att han kräks betydligt mindre så sa läkaren idag att hon gärna skrev ut det på recept till oss!
Tack tack tack!

Förra vägningen hade Almis gått upp 130g på 10 dagar. Väldigt klent. Nojigt. Sen efter det började vi med den nya ersättningen och nu hade lilleman gått upp 400 g på 10 dagar. Skönt. Läkaren trode det berodde på att han inte kräks upp allt som tidigare.



Här är gullet dryga 3 veckor och ser endå relativt bra ut i hyn!

 
4 veckor

Sen blev det bara värre och han blev torr och skorpig. Stackars lilla barn!



Idag är Almis 6½ vecka och väger 4700 g och är 56,5 cm
(Första månaden hade han växt 7 cm. Herre gud! Har dom inte växtvärk!?)

Check out my new toppluva!





Självaste Elin Kling blir nog avundsjuk på denna missmatch av färger och mönster.




På läkarbesöket förra veckan visade pricktestet inte på någon mjölkallergi. Känns så underligt då alla utslag blev bättre sen vi böt ersättning. Inget utslag på testet = ingen ersättningen på recept. Surt, då den kostar 231 spänn och räcker i 5 dagar. Dryga 1400 riksdaler i månaden! Har vi den på recept blir det halva priset. Men vad gör man inte..

Vi skulle fortsätta ge den mjölkfria och sen göra en provokation (ge den gamla ersättningen) på söndag  för att se om han får några reaktioner.

Nu, BVC nästa och prata med en ny farbror doktor, väga och mäta.
Tjingeling!

Av åtta par örhängen, ser sex ut såhär. Singular.
Come oooon!



Och varför har jag sparat dessa? I hopp om att de andra ska få ben och springa hem igen från vart-än-de-nu-må-vara-mansland?


Efter denna upptäckt la jag tillbaka dom igen. Uppenbarligen tror jag på teorin att de ska kunna odla små ben...

Inte skulle man kunna tro att denna söta lilla skit är bedrövlig just nu och inte vill någonting. Nada. Niet.
Kan det vara magen månne?


Efter föregående inlägg fick jag ett sms från Almis moster som löd: Vill du ha barnvakt så kan du få sova? :)
Tänk vad det lönar sig att vara storbloggerska. Man tackar, man tackar!

Så nu är syster (med andra hälft) här. Men nu vill jag ju givetvis inte sova när jag har så trevligt sällskap. Nån omgång kortspel så ska jag gå och snusa kudde sen. Nån omgång bara...

Vi som varit så skonade, men i dag kom den. Som en käftsmäll, ett brev på posten, en blixt från klar himmel. Ja, ni fattar.

Ett trött Hjärta väcks av mig, klockan är 06.03, och hans Almis-pass har börjat. Lilleman gnäller och vill ha käk och ny blöja. Hjärtat suckar och stönar och muttrar något. Och ur detta mutter lyckades jag urskilja ett men jag jobbar ju faktiskt! 

Vad hörde jag!? 

Där och då: hade god lust att ringa på närmsta granne och be om att få låna den största jävla hammare du har för att sedan grymt och obarmhärtigt slå Hjärtat gul och blå!
Därefter utbröt några meningsskiljaktigheter, barnförbjudna och mindre väl valda ord från båda håll.

Nu: I natt = 3 timmars bruten sömn. Klarvaken och fortfarande lite bitter. Funderar på hurvida jag ska skita i detta och sedan porta färäldrafällan hemma hos oss. 



Boven i dramat - sömnbrist.

Nyvaken efter en powernap med Almis. Sov 1½ timme. Vad hände?  Nej men inte ska väl lilla jag som är ... Typ. Känns som ett mirakel.
Somnade med snus och tuggummi. Bara det talar för att jag inte brukar somna. Men den här gången var det min tur. Gud har hört min vädjan.


För att knyta ihop det hela så var födelsedagsfirandet trevlans!






Skulle ta ett kort på vårat fina diskställ med nappflaskor. Men hoppsan, där dök jag upp på bild också. Märkligt! Jag är en usel fotograf. Jag erkänner.


Urusel lögnare också för den delen:) 





Nu ska jag styra upp lite här hemma. Hjärtat kommer från jobbet snart.

Nu tar jag med mig Lilleman och drar ut på landet för att fira Hjärtats lillasyster!


Heppåre!

Svenska, norska, danska. Våtservetter. Ja, vi fattar!









Finska. Vad sa ru att det va, sa ru sa ru!?

I natt vid sänggåeende lutar jag mig över Hjärtats ansikte, med syfte att våran son sover, och säger schhh!
Jag var ganska ironisk då Hjärtat i princip bara andades, tyst som en mus.

I samma veva som jag just ska uttala detta läte så ser jag, som i slowmotion, hur Hjärtat formar sin lilla mun redo att motta en puss. Grovt missförstånd.
Jag skrattar: Du trodde du skulle få en puss men du får ingen.
Måttligt nöjd över min oplanerade fint.

En stund senare trycker Hjärtat in trynet mellan mig och min Iphone och formar sin lilla pussmun, jag är inte sämre utan snörper ihop läpparna redo för en ljuvlig puss.
Men då flinar han och säger: Schhh! Du trodde du skulle få en puss men du får ingen. Ha. Ha. Ha.
In your face. Han var så nöjd över sin hämnd.





Jag är mest nöjd över att det där är hans syn på hämnd. Ynkligt. Min framtid ser om inte annat väldigt smärtfri ut tillsammans med denna karl.

Jag älskar dig!

Göteborgs var sega och goda med mycket choklad. Smakade lite hembakat.
Medans Marabou smakade som en torr gammal kaka som legat framme på farmors kakfat alldeless för länge.

Summan av kardemumman - Göteborgs vann, big time.



Vad tycker ni?

Man får hålla koll på småbarns armar. Dom är snabba som tusan. Idag plockade Almis åt sig en hel kundvagn full!



Trevligt med ett paket bindor mitt framför linsen. Och hawaiian tropic? Not my business, jag sa ju det, Almis ansvarar för allt innehåll i vagnen.

Dagens Almis,
har hört att man måste vara propert klädd när man ska till doktorn.





Dagens morsa,
har pälsat på sig ordentligt. Jeans och tröja, är det för varmt för det idag?





Dagens farsa,
har inte kommit längre än såhär.



Hjärtat som är bekymrad över att jag alltid tar kort på honom i smyg. You´re up for a surprise darling!
Nu är det väckning av killarna, för att styra kosan mot farbror doktorn.

Idag har vi inte gjort annat än att tjivats med denna herre. Tidigare idag slutatde det hela med att jag la mig tillsammans i sängen med Almis, och John Blund besökte även honom tillslut. 

 

Nu har "kvällsnattningen" som brukar infinna sig mellan 21.30 och 22.30 tagit betydligt längre tid än vad den brukar! Idag har han inte velat någonting.
Så efter att ha stått hukad över spjälsängen i 15 minuter för att peta i nappen och försöka få pli på de små händerna som hela tiden ska upp i ansiktet och slå ut den, så tänkte jag ta nappen och kasta ut skiten genom fönstret. Men upp med lilleman i stället och åter igen lägga oss tillsammans i sängen, face to face, och se om han möjligtvis ville ge med sig denna gång också.

Slutet gott, allting gott. Han ville ju bara sova tillsammans med mamma sin.



Men tji fick han. Sniken som jag är smyger jag sakta bort och bänkar mig i soffan när jag försäkrat mig om att han verkligen sover.
Verkar som om killarna får dela säng i natt, och jag får sova på soffan. Fan, tji fick jag.

I måndags var det två sköna bönor från jobbet här. Med sig hade de fina blommor, en ny outfit till lillleman och fruktsallad. Gladast var nog mamma som fick sig lite gott i magen utan att lyfta ett finger. Det tackar vi för!

Och igår fortsatte besöken. Caroline med sin kula kom förbi. Dryga 4 veckor kvar för donnan, sen har Almis en lekkompis.
Vi gjorde oss ingen ansträngning, utan mjukisar och T-shirt för mammas del och en body för Almis. En body som lika snabbt åkte av efter kräk och kiss incidenter.






Idag har Almis inte gjort annat än att gnälla och jollrat lite imellan. Nu är mamma och pappa trötta. Hjärtat ska iväg på bio och jag ska bänka mig i soffan framför Livet på BB.
Här hemma lagades det mat för tredje gången sen Almis kom till världen. En bedrift om jag får säga det själv.

Imorgon ska vi med Almis till läkaren och se vad han säger om mjölkallergin.
Jag som hade tänkt ta mig till jobbet och hälsa på, men som så mycket annat så får det vänta.

Dra mig baklänges. Skulle vara ambitiös och skriva ett trevligt inlägg tidigare men, hör och häpna, mitt internet krånglar. Ovanligt. Nu känner jag att mitt abonemang hos 3 sjunger på sista refrängen. Jag har hela tiden betalat för skit som inte funkar. Tips på internet som faktiskt funkar, någon?

Just nu bloggar jag från Iphonen. Ni vet en sån där jätte modern, hightec mobil som ingen annan har..

Vi hörs av i morgon gott folk.

Kommer ni ihåg?



Vecka 40+2. Ca 12 timmar innan värkarna satte igång.

 

Lördagen blev kanon! 
Vi åt på Tzatziki. Andra gången jag åt där. Och andra gången jag blev besviken. Både på mat och service. Enda pluset skulle vara mitt ljuvliga sällskap och läget. Annars blir det numera tummen ner för detta ställe.





Sedan kilade vi till skeppet och drack öl med trevligt sällskap. Sista timmen spenderades med favorittjejen på BJ, innan det bar av hemmåt. Riktigt grym kväll med andra ord!


Igår for vi till Hjärtats mormor och fikade tillsammans med svärmor och svärmoster. Sedan kom vi hem och stationerade oss i soffan resten av kvällen.






Nu ska jag försöka vila lite innan jag får besök.

Vad händer med besöksstatistiken på helgen? Inte kan det väl möjligvis vara så att ni har bättre saker för er, såhär i sommarvärmen, än att sitt här och uggla? Det måste vara någon slags massinsjukning varje helg. Ja, så måste det vara.

Idag ska jag och Hjärtat ha lite egentid tillsammans. Almis ska övernatta hos mormor och moster för första gången. Skräckblandad förtjusning. Inte valet av Almis sovplats, för det råder ingen tvekan om att lilleman kommer bli saligt bortskämd idag. Han kommer må så gott.! Men det faktum att han inte är med oss kommer vara läskigt.
Vi må vara trötta, och hur jobbig han än må vara så är det ju så tomt och tyst utan våran älskade lillkille. Någonting kommer fattas oss ikväll.

Men jag ska verkligen försöka njuta av bara oss. Vi behöver det. Bara jag och Hjärtat.

Fy tusan! Jo ni hörde rätt, jag trotsar klyschorna som talar om total lycka och rosenröda dagar. Man ska tydligen vara totalt upprymd, full av lycka och känna att livet med ens har fått en mening. Tabu att ens tänka någonting annat, men det har varit skitjobbigt!




Babyblues
Varför är det ingen som har talat om det här!? Mödravårdscentralen, föräldrakursen, BB, barnavårdscentralen?
Gick hemma med sjuk ångest, deprimerad, hormonsvängningar, ingen matlust och grät. Utan att jag förstog varför. I 3 veckor! Kände mig lagom misslyckad som mamma. Jag ville bara kasta in handduken och ge upp. Kunde inte njuta av vår nya familjemedlem. Tvekade på mig själv, på allt, och kunde inte förstå att det var såhär man skulle må när man fått barn. Ska man inte vara lyckligast i världen då? Jag kanske inte var menad att bli mamma?
Idag mår jag bättre och kan njuta av det lilla miraklet, men jag har nog en liten bit kvar.

Amning
Amningen gav jag tillslut upp. Hemkommen från BB med en bröstpump och sönderkäkade bröstvårtor som behövde vila och läka. Men pumpningen blev bara ett stress och ångestmoment. Att hitta tid och ro när Almis vägrade vara någon annanstans än i famnen var kämpigt. Att veta att jag borde men inte hann. Jag pumpade så ofta jag kunde, kanske 2-3 gånger per dag i början sedan kunde det ibland gå någon dag.
Har varit väldigt sparsamt med mjölk hela tiden. Så när jag väl pumpade kändes det förgäves när det bara kom ynkliga droppar. Så tillsist bildades ingen ny mjölk eftersom pumpningen rann ut i sanden
Åkte även på mjölkstockning. Eftersom jag inte pumpade tillräckligt ofta. Brösten blev stenhårda och knöliga. Fick världens huvudvärk och feberfrossa. 

Prövade på amningsnappen men då ville han inte riktigt. Han blev nog sur över att det inte kom någe käk på en gång som i flaskan. Så jag orkade inte bråka med en skrikande son för att försöka få till det.
Så efter dryga 2½ vecka gav jag helt enkelt upp.




Mat mat mat
Eftersom Almis är flaskbarn så skrev vi alltid upp när och hur mycket han käkade. Så vi såg att han fick i sig ordentligt. Plus att han skulle käka var tredje timme.
Men var tredje timme var inga hinder. Almis käkade varannan timme, ibland 1 gång i timmen, till och med en gång i halvtimmen. På natten kunde vi ha tur och då gick det 4 timmar innan vi väckte honom för käk.
Men vi lyckades ganska snabbt urskilja ett någorlunda mönster. Käk vid 20, 23, 03 och 05. Med diff på runt en timme. Och det här håller i sig ganska bra än, vid 5 veckors ålder. Där emot har förmiddagen och eftermiddagen en salig variation på mattider. Och då äter han också oftare. Fortfarande nåstan 1 gång i timmen när han är vaken.

Sen har lillkillen haft problem med magen. Stånkar, har ont och är gnällig. Efter att han började med magdroppar har det blivit mycket bättre, men fortfarande inte helt bra. Återstår att se om den nya ersättningen kan vara räddaren i nöden..





Sömn
Ja, vad ska man säga. Han är ju ingen tröttmössa precis. Eller trött är han nog, övertrött, men han vill inte sova, kommer inte till ro. Han vill vara med och se vad som händer. Inte ligga på rygg och stirra upp i taket. 

Han sover som bäst, med glesast avbrott för mat mellan 21 och 05. Efter det är det för det mesta full rulle. Någon timme här och där. Såvida vi inte är ute och går eller åker bil. Då brukar han kunna sova ganska länge.
Om han fick sova i famnen varje gång, helst på axeln, hade han kanske sovit längre, men det går liksom inte. (Vi måste få gå på toa, diska och sterilisera nappflaskor, äta, sova vi också, koka vatten till mjölkersättningen, städa, tvätta, duscha, ja allt det där som man annars gör.)
Detta gjorde det även lite bökigt att ta sig utanför lägenheten. Jag drog mig för att gå ut då han som sagt skrek så fort man la ifrån sig honom.

Vi upptäckte att han helt enkelt inte ville sova själv, han ville sova på mamma eller pappa, och absolut inte på rygg. Helst skulle han nog sova på mage, men p.g.a plötslig spädbarnsdöd så har vi kompromissat. Så han har fått sova på sidan. En kompromiss som funkat bra.

Han sov mellan oss i sängen första veckan men sen fick han sova i sin spjälsäng. Peppar peppar kunde han sova i sin spjälsäng nattetid, efter att han somnat i famnen på en. Men dagtid gick inte. Och om man försökte smussla ner honom i sängen efter han somnat, vaknade han och blev skitsur och man fick börja om igen.
Så vi upptäckte bärsjalen, då fick vi händerna fria och Almis sov lugnt och nöjt.



Senaste veckan
Några dagar innan månadsdagen hände något, som över en natt. Han är vaken, glad och nöjd, jollrar och ler mellan matningarna längre stunder. Vi kan lägga ifrån oss honom när han somnat även dagtid (inte alla gånger, men många), OCH han kan till och med somna i sin egen säng. Förutsatt att han är riktigt mätt och nöjd. Och bara det känns som ett mirakel! Ett steg i rätt riktning.

Han tittar nyfiket och följer saker med blicken. Han gillar mobilen över skötbortdet och följer med när den dinglar. Och ibland när han får syn på mitt fula tryne kan han skjuta iväg ett stort leende. Håller man i honom så står han fint på benen och håller upp huvudet själv. Och när han var 2-3 veckor låg han på mage och lyfte huvudet och kikade runt. Tjurnacken vår! 
Imse vimse spindel har även blivit väldigt uppskattad och han jollrar på bra när jag sjunger den med min ljuva stämma.



Ojoj, orkade ni ta er igenom denna köttiga bit text? Jag hade nog läst rubrikerna, tittat på bilderna och sen bläddrat vidare.
Men tänk så trevligt att gå tillbaka och läsa detta sen.