beccamedliten

Dagen innan hade jag svarat en gravid kompis, lite stolt och märkvärdigt sådär, att jag minsann mår så bra. Inga jobbiga gravidsymptom. Peppar peppar.
Ödets ironi slog tillbaka dagen efter.

Min rygg. Någonting är fel. Det gör så ont.
Åkte hem tidigare från jobbet. Gick till en naprapat som uteslöt foglossning och nerver. Lutade mer åt en inflamation/irritation.

Jusst efter besöket med lite kläm, knäck, bänd och tryck i ganska så osexiga ställningar så kändes det ganska bra. Denna ocharmiga gymnastik utfördes förövrigt i en förliten BH och spetstrosor som skärde in både fram och bak. Notis till mig själv: Bättre underkläder nästa gång för att undvika eventuell blottning!

Hon var lite förvånad över hur rörlig jag var. Hon trodde det kunde vara för att jag har dansat i mina dar. Det var en trevlig komplimang mitt i allt elände.
Men på kvällen och dagen efter gjorde det lika ont igen. Och i söndags kunde jag knappt gå.

Blev hänvisad till en sjukgymnast. Dröm och glöm. Blev uppsatt på väntelistan hos sjukgymnasten.
Jag undrade vad jag kunde göra eftersom jag behöver göra någonting NU.
Alternativet var att ringa runt till andra sjukgymnaster, som förmodligen skulle ha lika långa väntetider.

 Fick en tid i en mammagrupp 1:a februari där det var en sjukgymnast som kunde ge lite tips och råd. Det räcker inte. Jag ringde Uppsala naprapat och bad om en tid hos en annan av de anställda. Verner som jag hört gott om.

Så nu lägger jag mitt hopp och onda rygg i Verners händer... Denna gång med heltäckande underkläder som sitter på plats!



Tills vidare - Håll allt på plats
Rebecca