beccamedliten

Jag och en kompis traskar genom stan, påväg hem efter en krognatt.
Från ingenstans kör en polisbil in till kanten och stannar framför oss.
Lite nyfikna stannar vi till, och ur kliver farbror konstapeln och går med bestämda steg fram mot oss. Sådär töntigt matcho som bara en polis kan se ut.

Han frågar var vi varit och var vi är påväg.
Jag blir lite fundersam, vad fan är det här? Rotar snabbt igenom minnesbanken och försöker minnas om jag kan ha gjort något olämpligt. Eller har jag sagt något till någon under kvällen?
Jag svarar att vi varit på krogen och är på väg hem för att sova.
Nu kunde jag skymta en liten bekymmersrynka i pannan och han var inte alls nöjd med mitt svar.

Han ber om min legitimation,  ursäktar sig, och går iväg till sin kollega i polisbilen.
Jag hör hur han rabblar upp mitt personnummer i polisradion.
Okej, jag är inte full. Så det kan inte vara därför. Har jag haft sönder något? Har jag stulit något. Nej nu börjar jag bli lite nojig. Kan för allt i världen inte förstå vad allt handlar om.

Efter en stund, som känts som en evighet, kommer farbror blå tillbaka. Lämnar besviket tillbaka mitt leg och säger att det är lugnt, vi kan gå, och önskade oss en fortsatt trevlig natt.

Med en lättnadens suck kunde jag inte gå utan att fråga vad saken gällde.
- Det är en tjej som rymt från psyket, och du matchade beskrivningen.



Tills vidare - man vet aldrig....

Rebecca