Amningshistorian
Här hemma jobbar vi på att få till en bra vardag. Och även på att få igång amningen. Lillkillen snutta sönder brösten från första början. Och med föga hjälp från personalen på BB blev det bara värre och det slutade med sår och numer en svag rädsla för att amma.
Det fanns ett radarpar bland nattpersonalen på BB. Två kvinnor närmare 60. Jag berättade att det gjorde fruktansvärt ont att amma och de visade hur jag skulle göra och sa att han sög rätt. Men fortfarande gjord det så ont. Och han verkade aldrig bli mätt utan gnällde för det mesta.. Tant 1 sa att det tyvärr inte fanns mycket att göra om det gjorde ont. Hon sa att jag helt enkelt fick bita ihop och låta honom amma 15 min på vardera bröst så att de sedan fick vila. Sagt och gjort. Men lilla Almis var inte nöjd utan skrek som en stucken gris! In kommer tant 2. Hon förklarade att det var dag 2 och han kommer inte bli nöjd utan jag skulle låta honom amma tills han var mätt och nöjd. Så där satt jag flera timmar i sträck, mitt i natten med tårarna sprutandes på grund av smärtan.
Dag 3 kliver två trevliga sköterskor in och jag började stortjuta och sa att jag inte klarade mer. Det gick inte, det gjorde för ont! Dessa två vänliga själar hjälpte mig sedan och lille Almis fick mjölkersättning och för första gången sen förlossningen sov han som ett litet barn i 3 timmar. Han var mätt!
nu pumpar jag för att hålla igång mjölkfabriken så att jag förhoppningsvis kan börja amma när allt läkt. Att diska och sterilisera flaska efter flaska dygn efter dygn och sen hitta tid och ro att pumpa är en konst när Lillkillen vill käka varannan timme och vara vaken där imellan. Skulle vara väldigt smidigt att amma. Håller tummarna. Almis hälsar med massa pruttar från sängen. Riktig pruttunge!
Det fanns ett radarpar bland nattpersonalen på BB. Två kvinnor närmare 60. Jag berättade att det gjorde fruktansvärt ont att amma och de visade hur jag skulle göra och sa att han sög rätt. Men fortfarande gjord det så ont. Och han verkade aldrig bli mätt utan gnällde för det mesta.. Tant 1 sa att det tyvärr inte fanns mycket att göra om det gjorde ont. Hon sa att jag helt enkelt fick bita ihop och låta honom amma 15 min på vardera bröst så att de sedan fick vila. Sagt och gjort. Men lilla Almis var inte nöjd utan skrek som en stucken gris! In kommer tant 2. Hon förklarade att det var dag 2 och han kommer inte bli nöjd utan jag skulle låta honom amma tills han var mätt och nöjd. Så där satt jag flera timmar i sträck, mitt i natten med tårarna sprutandes på grund av smärtan.
Dag 3 kliver två trevliga sköterskor in och jag började stortjuta och sa att jag inte klarade mer. Det gick inte, det gjorde för ont! Dessa två vänliga själar hjälpte mig sedan och lille Almis fick mjölkersättning och för första gången sen förlossningen sov han som ett litet barn i 3 timmar. Han var mätt!
nu pumpar jag för att hålla igång mjölkfabriken så att jag förhoppningsvis kan börja amma när allt läkt. Att diska och sterilisera flaska efter flaska dygn efter dygn och sen hitta tid och ro att pumpa är en konst när Lillkillen vill käka varannan timme och vara vaken där imellan. Skulle vara väldigt smidigt att amma. Håller tummarna. Almis hälsar med massa pruttar från sängen. Riktig pruttunge!
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Fyskjutton! De låter inte alls roligt de där. Hälsa Almis & dennis :)
Postat av: Klara
Tycker synd om dig! Hade precis likadant, men höll ut och efter två veckor gick det bra, det gjorde bara ont när hon sög tag precis i början sedan gick det fin fint, det blir hela tiden bättre och bättre.
Minns att jag också satt och stortjöt för att det gjorde ju så ont, men det läkte och brösten "vande" sig.
Lycka till!
Postat av: Anonym
Läser din blogg rätt ofta fast jag egentligen bara känner Millan, haha. En på mitt jobb pratade om att hon fick mjölkstockning. Men de verkade som att de gick bra tillslut!
Lycka till med allt (:
Trackback
