Besöket hos barnmorskan
Besöket hos barnmorskan i torsdags gick fin fint. Vågen visade på otroliga 67,5kg! Kopplar fortfarande inte riktigt att det är mig kilona refererar till. Startvikten i somras var 49kg = 18,5kg uppgång. (Kan lite snabbt nämna att 49kg var några kilo under min normalvikt och att jag då precis påbörjat ett matschema inkluderat näringsdrycker för att gå upp till min normalvikt igen)
Pyrets hjärta slog på fint, blodprovet såg bra ut och SF-måttet (ett mått på hur magen/barnet växer) har börjat plana ut lite. I början låg jag lite i överkant på kurvan, men jag ligger fortfarande inom ramarna nog om det växer lite segare nu.
Almis hade redan fixerat sig. Alltså lagt sig med huvudet långt ner i bäckenet och nu "sitter fast". Även om det är ganska tidigt finns det inget som tyder på att han kommer kika ut tidigare för det.
Känner väldigt ofta hur han har hicka där inne. Och han sprattlar på som vanligt, nästan mer än vanligt. Eftersom det är ganska trångt där inne nu är det ganska obehagligt när han sparkas. Det känns så tajt, som om huden skulle spricka.
Bild: niomanader.se
Har befunnit mig i Alunda hos svärmor med gubbe, därav inget bloggande.
Solen skiner idag och jag känner mig lycklig. Det fruktansvärda munsåret är borta, likaså febern. Och mina läppar som de senaste månaderna har sett ut som ett rivjärn av skinnflärpar och småsår har läkt och äntligen kan jag kleta på lite läppglans utan att det ser skumt ut.
Nu är det bara snoreriet som ska försvinna...
Tills vidare - vi hörs
Rebecca
Pyrets hjärta slog på fint, blodprovet såg bra ut och SF-måttet (ett mått på hur magen/barnet växer) har börjat plana ut lite. I början låg jag lite i överkant på kurvan, men jag ligger fortfarande inom ramarna nog om det växer lite segare nu.
Almis hade redan fixerat sig. Alltså lagt sig med huvudet långt ner i bäckenet och nu "sitter fast". Även om det är ganska tidigt finns det inget som tyder på att han kommer kika ut tidigare för det.
Känner väldigt ofta hur han har hicka där inne. Och han sprattlar på som vanligt, nästan mer än vanligt. Eftersom det är ganska trångt där inne nu är det ganska obehagligt när han sparkas. Det känns så tajt, som om huden skulle spricka.
Bild: niomanader.se
Har befunnit mig i Alunda hos svärmor med gubbe, därav inget bloggande.
Solen skiner idag och jag känner mig lycklig. Det fruktansvärda munsåret är borta, likaså febern. Och mina läppar som de senaste månaderna har sett ut som ett rivjärn av skinnflärpar och småsår har läkt och äntligen kan jag kleta på lite läppglans utan att det ser skumt ut.
Nu är det bara snoreriet som ska försvinna...
Tills vidare - vi hörs
Rebecca
Kommentarer
Trackback
