Trots detta kan jag knappt bärga mig...

Läser förlossningsberättelse efter förlossningsberättelse.
Här går meningarna många gånger isär hurvida det är klokt eller inte inför sin egen förlossning. Men jag har inga förhoppningar eller någon bild på hur min egen förlossning kommer se ut.
Jag räknar med det värsta.
24 timmars smärta, massa spyor pga lustgasen och att epiduralen behöver 4 försök innnan den kommer på plats. Jag räknar med att jag kommer vara en häxa, att Dennis  kommer vara så nervös och varken veta ut eller in pga mina raseriutbrott. Jag räknar med ett akut kejsarsnitt, stygn och kateter efteråt.
Trots detta kan jag knappt bärga mig...


Pöjken nedan är född i vecka 30, lika gammal som Almis är nu dvs. Kan för allt i världen inte förstå att jag har en så pass stor och utvecklad människa i min mage.


Bild:http://www.piersol.com/pictures.html


Tills vidare - säg, vem kan förstå?

Rebecca

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0