det går väl inte ens att betala med kontanter längre!?
Helgen har bestått av massa film och godis, glass, semlor, chips och pajätande till bristningsgränsen. Pinsamt mycket onyttigheter. Jag borde inte ens inneha rättigheten att själv komentera mina 15kg till viktuppgång. Jag menar, det är knappast Almis som väger 15 kg där inne i magen...
Fikade med mammalediga Frida och hennes lilla Ines idag (ytterligare en semla slank ner). Ytterst trevligt!
När det var dags att ta bussen hem skickade jag iväg en SMS-biljett. Precis innan jag kom fram till chauffören och skulle visa min biljett så dog min mobil. Den dog! Vilken j*vla tajming. Jag snäste fram: det går väl inte ens att betala med kontanter längre!?
Det var bara att vackert kliva av bussen. Jag var så arg. Så jag vaggade sakta genom stan med frustrerande tårar rullandes ner för kinderna. Jag hatade hela världen just då. Hade lust att penka finger till varenda busschaufför som åkte förbi (som om det var deras fel att jag aldrig lär mig att ladda min mobil!) Och promenaden hem som normalt tar 20 min tar numera 35 minuter. Jag frös och hade ont i magen. Blängde bittert på buss efter buss som hann passera på vägen hem...
Hemma möttes jag av besked från försäkringskassan som beviljat min havandeskapsansökan. Yes! Detta innebär att jag får vara hemma från 2:a mars till beräknad födsel. Nu, ytterligare ett besök hos försäkringskassan för att reda ut hur jag ska fylla i det nya pappret. Känns som det är otroligt mycke dubbeljobb. Sparar dom inte alla uppgifter de får i någon slags databas?
Hett tips annars.
Jag och syrran lagade lite fin Alla hjärtans dag-middag här hemma. Det var fullt hus. Bröderna, mamsen, syrran med respektive, jag & Dennis. Kött med hasselbackspotatis, pepparsås och fetaostsallad. Och en chokladefterrätt.
Våra små jäntor fyller 1 år idag!
Tills vidare - andas in, andas ut
Rebecca
Fikade med mammalediga Frida och hennes lilla Ines idag (ytterligare en semla slank ner). Ytterst trevligt!
När det var dags att ta bussen hem skickade jag iväg en SMS-biljett. Precis innan jag kom fram till chauffören och skulle visa min biljett så dog min mobil. Den dog! Vilken j*vla tajming. Jag snäste fram: det går väl inte ens att betala med kontanter längre!?
Det var bara att vackert kliva av bussen. Jag var så arg. Så jag vaggade sakta genom stan med frustrerande tårar rullandes ner för kinderna. Jag hatade hela världen just då. Hade lust att penka finger till varenda busschaufför som åkte förbi (som om det var deras fel att jag aldrig lär mig att ladda min mobil!) Och promenaden hem som normalt tar 20 min tar numera 35 minuter. Jag frös och hade ont i magen. Blängde bittert på buss efter buss som hann passera på vägen hem...
Hemma möttes jag av besked från försäkringskassan som beviljat min havandeskapsansökan. Yes! Detta innebär att jag får vara hemma från 2:a mars till beräknad födsel. Nu, ytterligare ett besök hos försäkringskassan för att reda ut hur jag ska fylla i det nya pappret. Känns som det är otroligt mycke dubbeljobb. Sparar dom inte alla uppgifter de får i någon slags databas?
Hett tips annars.Jag och syrran lagade lite fin Alla hjärtans dag-middag här hemma. Det var fullt hus. Bröderna, mamsen, syrran med respektive, jag & Dennis. Kött med hasselbackspotatis, pepparsås och fetaostsallad. Och en chokladefterrätt.
Våra små jäntor fyller 1 år idag!
Tills vidare - andas in, andas ut
Rebecca
Kommentarer
Trackback
