beccamedliten

Mats kom förbi med lite mat idag. Han var måttligt faschinerad över min stora mage. Han tittade granskande på mig och utbrast sen: Nu ser du nästan normal ut, inte sådär spinkig. Haha. Det pratades om barn och boende.

Efter 1 timme när vi satt och kikade på TV för att smälta maten tittade han på mig och frågade hur allt kändes (för tusende gången!). Han sa att han var så glad för min skull och gav mig en kram. Och jag kunde skymta tårarna i ögonvrån.
- Det är svårt jusst nu, men jag lovar att jag ska försöka hjälpa er att hitta lägenhet, för jag vet att du skulle göra detsamma för mig.

Kan inte bjuda på någon dagsfärsk posa-framför-spegeln-med kaggen-bild idag då jag inte kan hitta ett enda fungerande AA-batteri här hemma. Är det inte lite omodernt med en kamera som går på batterier? Kameran är så gammal att den inte säljs längre.

Förövrigt längtar jag efter Dennis som har jobbat hela dagen. Han ska få sig en fet blöt puss när han kommer hem.
Saknar jäntorna på jobbet med... skickar en fet blöt puss till er också!


Tills vidare - trevlig helg!

Rebecca