Nattlig konversation.

Hjärtat (mumlar sömndrucket): Älskling, nu låter du sådär igen. Du snarkar.
Jag (stött och intar försvarsposition): Va? Nej! Du ska inte säga nått. Du smaskar ju alltid när du sover! Du gjorde det nyss. Smaskpelle!
Hjärtat (trött och irriterad): Ja, men nu är det du som snarkar så håll käften!

Whaaat!
Bad min sambo mig just att hålla käften!? Med hakan nere i madrassen lyckades jag få fram ett fnys och vänte mig så tvärt och demonstrativt det någonsin går med foglossning (Tog förmodligen närmare 5 minuters stånkande och en guppande säng, plus några svordommar. Vilket resulterar i en ytterst dålig demonstration!)

Har en känsla av att min älskade sambo inte har ett minne av denna konversation idag, och därmed kommer lindrigt undan. Men när han ber mig hålla käften blir jag uppriktigt förvånad. Det skär sig så när det kommer ur hans söta lilla mun. Som tur var kan jag nog inte ens räkna förekomsten av liknande uttryck på min ena hand ens en gång.

Men det här ska han nog få höra!


Idag vankas det trevligt sällskap åter igen. God morgon förresten!



Tills vidare - :)

Rebecca

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0